ord

Här är det menat att Helsingborgare ska trivas

 Det krävs mod för att stanna i det som är dåligt, men om man gör det och inte ger upp då kan saker ske, så säger Karl Ove Knausgård i Babels senaste avsnitt. Ja, hur många gånger har jag inte gett upp och tänkt att vem ska läsa eller höra det just jag säger med intresse? Hur ska man ens skriva, när tiden man har är så knapp och orden börjar sina för att man inte har använt dem på så länge? Det är nog första året jag börjar tänka i sådana banor, på att tiden är något som tar slut. Jag tänker på vad det gör med mig som individ, och på att det kan vara en förklaring till varför många privilegierade människor inte tänker längre än sin plånbok eftersom tiden ändå tar slut, och för att man inte behöver bry sig om nästa generation för att man som privilegierad och modern individ kan tänka att de kommer att klara sig på egen hand. Man ska ha kul och njuta, leva gott och utan bekymmer. Jag förstår inte hur man gör det. Hur lever man utan bekymmer? Människan är nog inte skapt för att njuta hela tiden, jag tror ärligt inte det. Jag tror faktiskt att vi är skapta för att lösa problem, och vara rädda om vårt och våra näras skinn, fixa mat för dagen och en sovplats för natten, och överleva. Tanken på att ha ett gott liv kom säkert ganska sent i vår utveckling, om det ens har med evolutionen att göra. Det finns många fler människor som kämpar för sin dagliga överlevnad idag, än som kan tänka på att pimpa sina liv. Så, vem bryr sig om mina löjliga tankar i coronatider. Instängd, ensam, uttråkad och bortskämd. Mina tankar flyter ofta iväg. 

Vad jag egentligen ville ha sagt är, att många gånger är vi inte längre än ett ord ifrån varandra. Och när vi väljer bort det ordet, är det enda som återstår reklam, pamfletter, tomma slogans.

Desperation - Humble Pie

Dream Of Independence - Frida Hyvönen