Plötsligt var det som om gardinerna drogs undan och hon kunde se allt igen, allt dammigt spindelnät i lillstugan, och på den helt onödiga oordningen bland böckerna där ute och i tonåringens rum. Två dagar tog det, och kanske var det för att hon nästan höll på att falla nedför den lilla branta vindsstegen när hon baxade upp flyttkartongerna med böcker, innan hon kunde känna sig riktigt nöjd. Nu satt hon där framför brasan och nästan log, tänka sig. Ja, inombords förstås. En långpromenad hade det varit med, vantarna från den turen var fortfarande litet fuktiga. Och så turen till loppmarknaderna i närheten för att leta efter konsoler till hyllan som äntligen skulle upp. Det blev några bokfynd såklart, och ett par bestick till samlingen med, men roligast av allt var nog småpratet om gamla fynd och auktionsminnen med gamla kollegor ute på parkeringsplatsen. Det är ändå en rätt trevlig känsla att känna igen och bli igenkänd, tänkte hon, och visst sträcktes munlädret. Jo, nog log hon på riktigt, alltid.
Pharoah Sanders - Love Is Everywhere
Nu läser jag om Humanekologi, Abrahamsson, Hällgren, Sundström, Sörlin, och Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar