WOKE IS BACK

 Att vara en del i ett samhälle där lönsamhet och lönearbete värderas högre än människovärdet är inte vad man kan kalla ett värdigt liv. Att sen även vara välutbildad och utförsäkrad vid fyllda 60 är inte heller alldeles ovanligt i landet, för snacka om slöseri med resurser. Det är en ren jädrans tur att mina föräldrar gick och dog före mig och gjorde mig till förmånstagare, annars hade mitt liv sett ut som granntantens, vars tak rasade in och som därefter blev ivägskrämd av anstiftade ungdomshuliganer för att den helt skrupelfria skogsägaren önskade avverka tre grova bokar klots intill hennes lilla kyffe. Tur är som sagt, tillåtet. 

Jag hatar verkligen orättvisa. Jag hatar det så mycket att det kryper i skinnet på mig när jag tänker på vad sanningskommissionen innebär för samerna, på när skogar ödslas för en kortsiktig och korrupt politik, och på den så kallade gröna tekniken, vars företrädare är så ärkekoloniala att något annat vore lögn och de borde straffas med flagellering. Minst. Att känna igen mig i sak innebär, oaktat om det handlar om pengar, tid eller historia, att tarmarna inte ligger rätt i magen vid tanken på att någon har blivit berövad sin värdighet, livsstil och etik för att någon annan har kunnat tjäna några kronor och ören på affären. Jag avskyr därför ekonomismen, detta största hot mot demokratin eftersom den belönar allt som vinner på andras förlust. Tvi vale. Och hur kunde landet mellanmjölk hamna i en dragkamp mellan kolonialismen och rasismen? Det är verkligen ofattbart.

Nå, när jag yttrar dessa ord är det för att jag fortfarande kan det. Och det mina vänner, är en ren ynnest mitt i dyngan. Jag tar chansen medan tid är. För jag tror uppriktigt på magin som uppstår i mötet mellan människor, på järtecken och på allt det där ordlösa som ekonomismen inte förmår att planera eller dokumentera. Jag vet att livet är större, och att det är långt utanför de ekonomiskt diktatoriska ramarna som verklig kreativitet föds.

 

"Det finns höstdagar då hela jorden ligger förmörkad och tryckt under en stormande himmel och störtande regnskurar, som Zeus sänder människorna till straff för att de missbrukat sin makt, vrängt lagar och rätt eller åsidosatt hänsyn till himlens hämnande öga. Laviner lösgörs från sluttningarna och de rivande strömmarna som brusande störtar sin väg ut i havet och ödelägger de odlade markerna på sin väg. På samma sätt löpte trojanernas snabba hästar med sina åskmullrande stridsvagnar tillbaka mot staden." 

Jag läser Iliaden i översättning efter dansk förlaga av Birger Stolpe och med vackert klassicistiska illustrationer av John Flaxman och Bonaventura Genelli. Tänk dig, den kan faktiskt vara skriven av en kvinna. 

Jag har läst Inkokt ruda av Klas Östergren. 

Breadfan - Budgie 

det ointelligenta systemet

Nyligen har Google olagligen fällt 250.000 respektive 150.000 träd i det lilla nordliga riket med tusen sjöar för att bygga ett datacentrum. Det lilla landets med tusen sjöar regering menar att man har vidtagit alla möjliga rättsliga åtgärder för att förhindra skövlingen, och dess statsminister betonar att investeringar på IT-industrin är topprioriterat och att utvecklingen av AI måste ses bortom kostnaderna. 

Bortom kostnaderna. För vem, undrar jordarna, sjövattnet, vindarna, och haven?

När ord och skrift inte räcker brukar det handla om vad som är sanning och vad som är rätt. Abstraktioner blir vår världs slutstation. 

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen, bort. Och hon vände sig om, och allt var gott. 

Rocket's Tail - Kate Bush

If I Could Keep From Laughing - John Drummer Band

det intelligenta systemet

Jag är en tvivlande person, så gott som allt jag gör utgår från tvivlet. När Anne Carson utnämndes till litteraturpristagare påmindes jag om hennes ord, och på René Descartes mest kända devis som har förvanskats till ett massproducerat tryck på t-shirts och kaffemuggar åt stilrena trademarketingkontor. Dubito, ergo cogito, ergo sum, som han egentligen sade, innebär raka motsatsen till nutidens tvärsäkra men ytterst spekulativa regimer, en idévärld som så fullt är uppbyggd på lösa prognoser innebär ett tankeförtryck som de facto är fördummande. Tänkandet och existensen springer förstås ur tvivlet. Jag tvivlar, därför tänker jag, och därmed existerar jag. Reduktionism, tänker jag som kritiker av förenklingar, är en avgörande del av vetenskapen - och dess grundproblem. Det är ett problem, eftersom intelligensen kräver mångfald för att fungera. Utan forskningen, seminarierna, med diskussionerna, de många olika vinklarna och synpunkterna, och slumpen (vad jag älskar slumpen), vore vi inte här idag. 

Att så tvivel för att skapa tvist eller sälja in en tvivelaktig idé däremot, det har med helt andra saker att göra. Där som propaganda möter känslor kan bara giftpilar gro. (Jag har väntat på Åsa Wikforss uttalande om det gångna riksdagsvalet, och blev inte besviken.) Kanske mer naturvetande inom journalistkåren kunde hjälpa, för efter många år av personalreducering ligger tyngdpunkten hos medierna idag hos samhällsvetenskapen. Här ryms bara det kortsiktiga, politiska debaclet om finanserna. 

Intelligens är känslighet för förändring, intelligensen bor hos organismen i sin helhet. Redan nere på cellnivå arbetar ett intelligent system på att klura ut lösningar på förändringarna som omger den. Reduktionism däremot, tunnar ut kunskap. Med ett ensidigt expertfokus på sådant som vi redan vet, riskerar vi forskningen, och kanske det viktigaste av allt, förtroendet för vetenskapen. Utan förtroende, inget intresse. Tag uttrycket biologisk mångfald som ett lysande exempel. 

– Biologisk mångfald behandlas idag som ett särintresse. Svenska politiker betraktar fortfarande frågan som något som biologer eller naturvårdsmyndig­heter ska lösa. Men biologisk mångfald är i själva verket kopplad till ekonomi, konsumtion, markanvändning, sam­hällsplanering, lagstiftning, näringsliv och värderingar. Därför kan frågan inte lösas av biologer ensamma. Den måste integreras i hela samhället och ses som en samhällsfråga snarare än en miljöfråga. Ebenhard menar också att dagens svenska strategi för biologisk mångfald har en för låg ambitionsnivå och missar denna helhetssyn.

Jag läser om det där en gång till. Det är så bra. Torbjörn Ebenhard är en av de många duktiga mångfaldspedagoger som jag stöter på ibland. Du kan läsa hela artikeln här. 

Biologisk mångfald är så mycket mer än ett expertfenomen. Det är ett existentiellt problem. Inte något som kan fösas under mattan eller lösas lättvindigt genom reduktionism eller överfört ansvar. Biologisk mångfald är ett intrikat sammanflätat och intelligent system av ömsesidiga behov där vi ingår som en art bland andra. Vi klarar oss inte utan variation. Ingen gör det. Även som filosofisk fråga borde den biologiska mångfalden vara grundläggande.

När jag vandrar i skogen en solig dag i oktober och plötsligt blir överraskad av en hagelstorm och jackan och byxorna blir plaskblöta och kalla, tvekar jag en stund. Ska jag ta mig hem redan, efter bara två timmar? Och då kommer jag att tänka på Andri Snaer Magnasons ord som jag läste under nattens vakentimme; Att samtidigt som jag vandrar här och fryser, står jag på ett tunt skal på en boll av kokande magma som flyter runt en brinnande sol. Plötsligt känns ett skogsbad i hagelstorm ändå väldigt tillfredsställande. 

Jag läser Tales Of Two Planets, stories of climate change and inequality in a divided world, en antologi sammanställd av John Freeman

Jag har läst Perfektion av Vincenzo Latronico

Lucky - Radiohead live in Glastonbury 2003

intellektuell glömsk

 

ibland, som inatt, gör hon det som ingen borde göra en sömnlös natt. Hon loggar in och läser artiklar. Det är då hon utsätter sig för rusande tankar och reklam, och även om hon hade stålsatt sig och saknar behov och råd, och vet hur enkelt det är att falla, är det bara ett par klick mellan att vara tråkintellektuell till att bli ägare till ett par spännande skivor, piggt garn eller en fantastisk bok. Ibland, som inatt, så hejdar hon sig och styr in i en anan bubbla. Till en bubbla som tar henne tillbaka i tiden. Till för bara fem år sedan, innan Ai och den datorgenererade marknaden tog över så totalt. Till tankar som hon själv tänkte. Till det som hon redan vet. Till sådant som en trött vildhjärna tycker är tråkigt. 

Segrar över algoritmerna. Så fort det gick att bli hjärntvättad. Trots motståndet. Trots allt. 

Nu plockar hon upp en bok istället, viskade hon ut i cyberrymden. 

Läser: Avbegåvad, av Roland Paulsen

en grön ärta i soppan

 

Jag bor i det brunaste valdistriktet mitt i Skåne och vet att ekonomi har varit en viktig fråga för många. Här är arbetslösheten hög och oron för åldrandet, sjukvården och allmän infrastruktur råder. Lägg till låg utbildningsnivå. Populariserade, enkla svar på plånboksfrågor har därför gått hem, och många känner igen sig och uppskattar det råa snacket, som de säkert har lärt sig sedan barn. Kalla det tradition. 

Kommande regering har mycket att stå i. Slöseriet av statsfinanserna ska trollas bort, klimatförändringarna eskalerar, AI-problemen med, för oavsett om vi väljer att tro på domedagsprofetiorna så tar tech-brotekniken orimligt stor plats i våra liv, vi har nu en statsapparat som är fullkomligt pepprad av fascistiska element och normaliseringen av detta trumpfixerade synsätt på hur en stat skall styras är fundamental. Det är inte en enkel ekvation, men vad vore jag för förälder om jag slutade hoppas. 

Därför oroar jag mig för kommande val. Om fyra år kommer det missnöje som gav extremistpopulister och ultraradikalisering luft öka, och slaget om glesbygds-, ortenborna- och lantisarna måste tas på allvar. Min tilltro till demokratins framtid står till utvecklingen i Jokkmokk. Tydliga svar, vänliga tilltal och ärlighet varar längst. Och svenska värderingar handlar om tilliten till våra institutioner. De måste städas upp från auktoritarianism. Ge landsbygden tillgång till grundläggande service och gör staten närvarande över hela landet. 

Min förhoppning är nu att vi omedelbart återupprättar den starka demokrati som har varit mångas förebild. Börja med ett stärkt Public Service, och med skolan - eftersom en oberoende grundskola, utan grumliga finansieringar, är ett av många nödvändiga inslag i en framtida demokrati. Bildningsidealet måste återupprättas och det ska vara inkluderande. Gör det åter möjligt att ombilda sig, oavsett ålder, härkomst, klass och ekonomi, oavsett gamla misstag. Låt mig också slippa fler skamligt vinklade inslag med rädsla för repressalier i P1, en anda där som har präglat det gångna årets program. Börja med att plocka ut de ruttnaste mörkbruna ärtorna. Gapminders cherrypicking och uppenbart marknadsfixerade timbropengar skall inte vara rådande, vare sig i skolan eller i min radio. Och för guds skull, låt mig även få slippa fler sensationslystna och onödiga debatter om debatter, trams och löjl passar inte min smak för de verkligt viktiga och avgörande frågorna. Tänk på framtiden. Tänk på barnens framtid. Tänk på något annat än dig själv, det tjänar alla på i längden.

Och slutligen, för i skrivande stund är inget klart än. Men oavsett block som tar hem spelet, oavsett partifärg och ekonomisk politik, att ta bollen som landsuppbyggare utifrån medborgarnas behov, är en win-win. Men... oavsett block, partifärg osv, så tänker jag, innerst inne, att det ändå inte kommer att ske några större förändringar och att den som leder framtidens regering lugnt kan förvissa sig om att besparingarna och nedskärningarna som har gjorts alltid går att beskylla andra för. Men vad vore jag för morsa om jag slutade hoppas? Vad vore jag för en lort då?

Angine de Poitrine - Mata Zyklek

Sherpa

bland björnbär och gärdsmygar

Torpinnan ses nu smyghukande bland försynta gärdsmygar och dignande snår. Den bästa tiden på året är när regnmolnen luktar oväder och tornar upp sig på gångavstånd, när tranor kallar och trastarna skuggsjunger.

Veden vilar under tak, springorna är tätade, dörrarna slipade och sommarens fluffiga stickning vilar över axlarna, ja nu känns det i magtrakten. Det är en mättnad som enkelt skjuter alla ekonomiska kalkyler och duktiga prestationsjägare i sank. Stackare som gick på den lätte, tänker hon och svänger om igen i sin nystickade chockrosa babydolltröja med knallgula ränder, fullkomligt ointresserad av kategorier, manualer, prestige och bedömanden. Varför göra livet svartare, svårare, tristare och ovärdigt? Varför förhålla sig till det ointressanta? Varför bry sig om det onödiga? Varför ödsla tid på dumhet? Varför göra livet till något annat än det är?

När hösten kommer ska hon intensifiera sitt skymningskurande och tokdagdrömma om goda och vackra ting. Alltid retar det någon.

Roxy Music - Love Is The Drug

Heron 

elefanten i rummet

 Tänk om debatten kunde handla om livet istället. Tänk om allt vi matades med ville handla om detta enkla, att utan rent vatten skulle vi inte kunna överleva alls. Inte vi, inte något liv överhuvudtaget.

 Låt oss en gång för alla stå upp för detta enda viktiga. Låt oss alla på en gång repetera detta enkla mantra. För alla gudars skull, låt oss bara enas kring detta simpla ord, som varje unge borde lära sig först och samtliga äldre skulle uttala i sin sista suck. Ett alldeles underbart, uppenbart, och eftertraktat något som kommunikatörer är löneanställda för att kringgå, som industrialister strider för att äga, som samtliga magar skriker efter, som alla celler törstar efter. 

||: Rent vatten. Rent vatten. Rent vatten. :|| 

Tänk, om allt var lika enkelt. 

The Garden - Einstürzende Neubauten