torsdag 31 maj 2018

kri(g)sberedskap

C F Seybold (1695-1768)
Jag tillhör dem som har opponerat sig mot broschyren från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, kallad "Om krisen eller kriget kommer", som damp ner i brevlådan i förrgår. Varför?
Jag tycker inte om informationen, eftersom den kommer "lagom" inför ett val, eftersom den skapar rädsla, eftersom den bygger upp en tro på att kriget - om det kommer - går att uthärda. I mina ögon liknar upplägget politisk propaganda, eller lika illa; i sin aningslöshet renderar detta röster åt högerpopulism och främlingsfientlighet. Vidare tycker jag skriften haltar betänkligt, eftersom det ingenstans går att läsa hur vi klarar oss utan vattenförsörjning i en stad, eller hur vi fixar kontanter, eller hur vi använder dem i affären, bussen, spårvagnen eller parkeringsautomaten. Samtidigt som pamfletten skickas ut avslutas utbyggnaden av vattenprojektet Bolmentunneln, vars säkerhetsnoder är helt digitaliserade. Hur, tänkte man? Eller vilket ansvar skall bankerna ta?


Som jag ser på saken är Pamfletten en konsekvens av ett förestående NATO-medlemskap. Vi är med i kapprustningen och statuerar gemensamt exempel genom att värna och rusta. Det kan aldrig vara bra. Hur kunde det gå så långt att vi har en myndighet som tjänar på medborgarnas rädsla...?
Låt mig citera en vän:
Sånt här kommer för att dirigera om vårt fokus och vår rädsla ifrån det vi egentligen borde vara rädda för; att Sverige håller på att bli ett populistiskt, antidemokratiskt och mentalt u-land.

Jag tror faktiskt att människor är bättre rustade, såväl mentalt som fysiskt, än våra myndigheter. Kanske broschyren egentligen är en spegling av hur illa det är ställt med staten Sveriges krishantering; genom idog centralisering och digitalisering av sjukvården, skolan och alla andra samhällsbärande instanser har vi målat in oss i ett skört och bräckligt hörn. Det är som att ropa på vargen, och den som ropar heter Peter.


Idag, den 1/6 blev jag uppmärksammad på att utskicket alltså är utformat av KREAB, ett moderat/SD-komplex bestående av bl.a Peje "sellout" Emilsson och tidigare även Carl Bildt. Läs mer här.
"Under 2015 har också Kreabs nära kontakter med Sverigedemokraterna uppmärksammats. Bland annat ska Kreab ha påverkat Sverigedemokraterna att ändra sin politik gällande vinster i välfärden. I december 2015 tvingades Kreabs Sverigechef Markus Uvell avgå på grund av alltför nära privata kontakter med Linus Bylund och andra sverigedemokrater."

This is Love - PJ Harvey

tisdag 29 maj 2018

Dårskapens lov


 Arbetsupplägget gör att veckorna haltar och just nu är jag inne i den del som kräver god nattsömn och skärpa. Tyvärr måste jag säga att det inte räcker att veta att kommande vecka blir lugn, eftersom det inte är så en utmattad hjärna fungerar, men jag försöker att utarbeta en strategi som ska fungera. En ny arbetsplats innebär så många förnyelser och omställningar, det är inte bara datasystem som skall nötas in, med alla genvägar och buggar, utan kunderna är nya och säljkategorierna, och till viss del även priserna. Visserligen vilar jag i grunden på rutin, men mycket är nytt. Kollegorna verkar underbara och kunderna har varit vänliga, hittills. De som ställer till problem är desamma som jag har hanterat förut, det är sällan privatpersoner som ställer orimliga krav trots att Antikrundan slår med pukor och trumpeter för slitna antikviteter, gamla skolästar och sprucket porslin och haussar priser så att man baxnar... bra TV innebär nämligen att blåljuga om värde, strunta i historia och lägga fokus på kändisskap. Jag tittar inte mer på skräpet.


Just nu är jag i alla fall ledig och ägnar tid åt sådant som gör mig glad. Sol, kaffe på trappen, att vada i ankellångt gräs och se på hur krypen och växterna tar sig. Visserligen är det inte alla kryp jag uppskattar lika mycket som fjärilarna och trollsländorna, men jag får trösta mig med att fåglarna har mat så att det räcker. Maken till feta myggor! däremot börjar nu fästingarna krypa ner under mark för att skydda sig mot torkan, till både min och kritternas glädje, och ingen är väl gladare för det än katterna.

Jag tittade nyss på avsnittet om Eric Hermelin på K special och blev så varm om hjärtat. Sufismen har länge legat nära hjärteroten och kunskaperna kring mystikerna fördjupades när jag skrev om Ivan Aguéli för några år sedan. Att allmänt betraktas som galen kan vara en fristad för många, det har även Karin Johannisson beskrivit, hon liksom Erasmus av Rotterdam har sett att utanförskapet ofta är det som krävs av oss för att vi ska kunna odla ett rikt inre liv. Att avslöja mänsklighetens goda innersta kärna av härlig pistagenöt ställer krav på askes, tillit och framför allt villkorslös kärlek till allt levande. Vem har någonsin påstått att livet ska vara enkelt?

aldrig ljuga
aldrig svika
aldrig förtala


- Eric Hermelin

Wilhelm Peterson-Berger - Sommarsång 

lördag 26 maj 2018

Nu är det helg, sug och svälj


 Tre arbetsdagar i följd (!) det har jag inte orkat sedan nära fyra år. Idag har jag visserligen haft svårt att koppla av men vi har fått mycket gjort på torpet, fram tills regnet föll (fyra minuters regn och två avlägsna muller var knappt värt besväret att dra ut alla fyra kontakter). När man är uppe i varv hinns en hel del med, samtidigt är risken överhängande för klavertramp och det glöms även bort att drickas och ätas - det är då väldigt bra om man har någon som ser till att det blir paus. En av mina kollegor gör det, och tösen med. Igår kom kollegan springande med en kopp kaffe, som visserligen hann bli kall innan jag fick druckit litet, men tanken är så god och räcker långt när man står mitt uppe i värderingar av allsköns pryttlar och gods och måste vara helskärpt. Symbolvärdet hos kaffet går inte att överskatta. Precis likadant är det hemma. När stor- och lillstugan var utrymda och hela bohaget stod ute på gräsmattan, tvättmaskinen var klar och de sista mattorna på vädring, tog vi oss en kaffepaus sittande ute bland föremålen. När allt sedan var inne igen, tvätten torr, och golven dammsugade och våttorkade, och källarhålet fritt från monsterspindelnät, blev det åter dags för en belöningskopp. Och ikväll öppnar jag nog den där flaskan Crémant de Bourgogne som jag hittade i hålet under vinterns tjocka mattlager. För det är jag värd!


Green is the Colour
The Rain Song

tisdag 22 maj 2018

Complex simplex


Idag, den 22 maj, är den Biologiska Mångfaldens dag, utropad internationellt av FN. För dig som fortfarande inte vet vad biologisk mångfald är kommer här en uppdatering, klicka på länken. Mångfald liksom demokrati är inget vi kan ta för givet. Mångfald och demokrati kräver ständigt underhåll och översyn, kom ihåg det.

För övrigt anser jag att granplantage bör förbjudas i södra Sverige.

Howard Wales & Jerry Garcia - All for Life

torsdag 17 maj 2018

Kontrapunkt

Jenny Holzer
Ljudbilden hemma domineras nu av svarthättans och rödstjärtens litet arga tjatter, i ackompanjemang av rödhakens och koltrastens melodier skapar gärdsmygens drill med avslutande trumvirvel snyggt avrundande figurer, och från bäcken stämmer näktergal, lövsångare och göken in i eufonin som startade vid fyratiden. Öronpropparna hjälper mig att få till nattsömnen under arbetsdagarna men de läggs undan i sin lilla box så snart jag är ledig. Om mindre än en månad är det sommarlov och då kan vi få sova litet längre, det ska bli så skönt att vakna till naturen och slippa väckarklockan.

Första arbetsveckan är över. Flera gånger under dagen, och särskilt i bilen hem, kände jag hur lyckoruset sköljde över mig. Det finns inte en person på arbetsplatsen som jag retar mig på, och det säger en del, mest om mig. Man har samlat på sig en del olater med åren - jag väljer att kalla det erfarenhet - som gör att jag värdesätter stämningen på jobbet mer än allt. Jag misstänker att det var en av orsakerna till att jag fick platsen, plus att jag verkligen älskar mitt yrke och gillar att samarbeta i ett litet tight arbetslag. Kombinationen är svår att få till, det har jag särskilt märkt under de senaste åren där dåligt chefskap och krass bossighet har skapat en arena för snabba byten av kollegor. De ständiga anpassningarna och utbytena gör att de stabila och erfarna får ta allt större ansvar och arbetsbörda, och snart kommer utbrändhet och depressioner som ett brev från gamla postverket. Den glidande övergången är orsaken till att ingen behöver ta ansvar, det finns inga indicier, inget orsakssamband som knyter arbetsgivaren till sjukbilden. Och eftersom stressen vid det laget även har smetat ut sig över privatlivet är det enkelt att skylla ifrån sig. "Ah, du står inför en skilsmässa", ah! "du har inte kunnat betala av på lånet och blivit vräkt". Ansvaret smygs snart över på individen och arbetsgivaren är fri att fortsätta anställa och slita ut de stackare som inte har insikt eller erfarenhet nog för att vända på klacken och gå därifrån.

Om du då har tur, kan du finna en arbetsplats som utgörs av människor i samma situation som du, och med liknande erfarenheter som dina. Tillsammans skapar vi som har vänt ryggen åt katastrofalt dåliga ledare och medarbetare en miljö som inte bara är till för kundens bästa, utan som även tänker på de anställdas väl. Arbetsplatser som har insett att god service erhålls av glada och nöjda arbetare har väldigt mycket att vinna. Jag är faktiskt villig att satsa helhjärtat på arbetet igen och det känns alldeles rätt.

Just nu känns det som att alla de små bitarna jag hade planerat in för boendet här en gång för snart sju år sedan har fallit på plats, och även om jag kommer att göra avstickare i framtiden som skapar oordning (såsom amorösa eskapader eller andra oförutsedda händelser som rör människor i min närhet), så har jag nu en bred och stabil grund att falla tillbaka på.

Och så är det ju sommar! efter gräsklipp och trädgårdsfix, litet telefonsamtal och kaffe blir det ett dopp i gölen, igen. Säsongen har verkligen rivstartat.

Storm Corrosion

lördag 12 maj 2018

Perpendicular lines


 Sorg tar tre år att bearbeta, är den djup tar det resten av livet och om den är försumlig går den över på en vecka. Hon sitter med frukosten i knät, i solen på halltrappan, och funderar över saker som har sagts och gjorts, på skrivna ord, och sådant som tänkts. Denna natt, likt de flesta nätterna i hennes liv numera, är fragmenterad av tusende ting. Ibland gör häftiga åskoväder med blixtnedslag att hon vaknar med ett ryck, och om våren går den ljudliga fågelsången tvärs genom brädväggarna på hennes lilla hus, och då går hon ut i natten för att spela in kakafonin, men oftast är det de inre tankarna som hackar och knäcker sig genom drömbarriärens allt skörare äggskal.
Hon är envis och vägrar ta sömnmedel, även om det kan innebära att hon vadar i en dimma under arbetsdagen, men hon är van och varnar sina kollegor. Hon har lärt sig att leva med sin tvärvigg till hjärna, det är den som styr. Under de lediga och kravlösa morgnarna har hon slutat leta efter nattens gäckande röda tråd och menar att tankarna är precis likt katten, som kommer när den vill och gömmer sig om den vill det. Hon har lärt sig att vänta, tids nog vill den ha näring och omsorg om de där förhatliga fästingarna som har borrat sig in bakom öronen och ger klåda.

De lata och kravlösa semesterdagarna börjar gå mot sitt slut. Allt har ett slut, så är det med sorg likväl som med drömmarna, det är väl bara korven som utgör ett undantag, då. Men så länge hon blickar framåt och har koll på vakentiden är nog ingen skada skedd. Kanske det till och med är så, att den mörka sömnperioden har gjort att vakentiden framträder som så ljus för henne? Det tål att tänkas på, det med.


Den beroende människan - Filosofiska rummet P1

Dancing Madly Backwords - Captain Beyond 

Det var rödstjärten som anlände till hennes hem den natten, och för ett par dagar sedan kom även den svartvita flugsnapparen. Nu är de fulltaliga, nu börjar sommaren.  
Rödstjärten anländer Forestad kl 04.00 den 12 maj 2018





tisdag 8 maj 2018

Stängt mellan hägg och syrén



Jag gjorde alldeles rätt att ta ut en vild semester alldeles precis nu. Det fantastiska vädret har lockat fram näktergalen och kartfjärilarna och jag har läst under björkarnas skugga i hängmattan och påtat litet i trädgården, metat i gölen, tagit litet sköna promenader, och träffat goda vänner. Några avstickare har det blivit till Köpenhamn, tösen har haft en matlagande kompis från Turin på besök, och så har jag varit på besök på nya arbetsplatsen och sett hur en fredag fungerar där. Tänk att vi kommer att ha lunchstängt och får handla frukt under arbetstid! H på gamla platsen rapporterar om fortsatta missförhållanden, och om hur chefen envist gräver sin egen grav genom att vara otäck och hotfull mot kunder och personal. Det var hög tid att ge sig av, en sådan chef går det inte att värja sig mot innan han drar med sig alla i fördärvet, som anställd har man ett rykte att värna, inte bara hälsan. H menar att det går att hantera, men jag ska se vad jag kan göra.


Nu sluter sig trädgården omkring oss, och sittplatserna är lummiga och doftar hägg. En vän har varit i Italien och tagit med sig litet gott att dricka hem, förrådet av röd vermouth är snart slut efter alla skönt gassande kvällar... Idag blir det en turné runt nordöstra Skåne för att kolla in ett par parker tillsammans. På Hovdala blommar nu barocktulpanerna, och så har Wanås haft premiär för årets nytillskott. Det blir en fin semesterdag, till.



Och litet a propos det där med semester. Att semestra i närområdet är inte fel... och sluta upp att tro på teknikens lösningar och bättre motorer när det är våra vanor som sabbar klimatet. Jag blir ursinnig på människor som tror sig veta bättre än tekniken själv. Varifrån tror ni material från batterierna kommer, och för hur många är dessa beräknade? Och hur kommer det sig att filosofer och författare under tider där resande verkligen var en lyx faktiskt var mer storsinta och förstående än väldigt många människor är idag. Åh vad jag avskyr hycklare i godhetsmantel.
Turismens koldioxidutsläpp är fyra gånger större än tidigare beräkningar




torsdag 3 maj 2018

metamorfos


Igår kom dagen då innerfönster och de dubbla mattorna flyttade upp på vinden och golven fick sig en efterlängtad skrubb. Plötsligt är stugan fylld av semesterluft!
Denna förvandling genomgås varje år, och varje gång förundras vi över hur stort allt blir, och hur ljust och luftigt, det är som om torpet hade vuxit ur sitt vinterskal och de stränga konturerna spricker upp och slutligen försvinner i ett bländande vitt ljus. Den nya skepnaden visar sig visserligen under en relativt kort tid, åtminstone i förhållande till hela året, men är så efterlängtad. Ja, det är som om hela året gick ut på detta slutstadium, denna final, och alla slitiga höstar med sina vedarrangemang, och varje kall vintermånad, är bortglömda. Kom, sommar!

Sun Ra - Lisa Ekdahl 
Door Of The Cosmos - Sun Ra

tisdag 1 maj 2018

Kuckuck

en grönskande dal


Igår hördes den från trädgården, göken, och idag fick jag se årets första svartvita flugsnappare, eller om det var brunvita, eller honor, vet jag egentligen inte, hur som helst så satt de beskedligt inte längre än ett par meter över mig inne i ravinen, och flyttade sig inte förrän jag hade krånglat fram mobilkameran ur framfickan på min dyngsura anorak. Då lyftes det, naturligtvis, precis som även jag hade gjort om jag varit i deras ställe. Förresten sägs det att regn på första maj innebär en varm och fin sommar, och det är välkommet.


Egentligen är jag inne i helt andra tankar och läser nu den tredje boken av Rebecca Solnit; hon är som en sedan evigt efterlängtad storasyster. Tänk dig att plötsligt finna en person som du delar upplevelser och  erfarenheter med, och som är äldre, klokare, och förståndigare, och som kan ge svar på tal, och som försvarar dig när du blir ifrågasatt, och som gör att du känner igen dig själv i tankepauserna, och i humorn, och ilskan! - om man kan läsa sig till en hemkomst så är det såhär det måste kännas.

Flera gånger under läsningen har jag fått stanna upp och nypt mig i armen, skyndat in och hämtat pennan och strukit under. Försättsbladen är numer helt fullklottrade av tankar och påminnelser, och vore det inte för att jag har ett sådant uselt närminne kunde jag ge er ett passande citat men jag låter er själv utforska, i det fall ni inte redan har läst... och här var jag snubblande nära att skriva att jag är avundsjuk på den som ännu inte har upptäckt hennes texter, men den största fördelen med ett dåligt närminne är att man genast kan läsa om och återupptäcka saker man gillar, om och om igen.

bok på tillväxt


Memories of a Color - Stina Nordenstam