Bebådelsedag

Dresscode

Jag sitter ute och skriver detta med benen över den nyoljade soffkarmen. Heureka! Medan starar och trastar underhåller njuter jag en kopp te och en rågbulle med god lagrad ost. Där inne vilar sig en av katterna, liksom mitt arbete med inDesign som jag börjar få kläm på. Det är förstås fullkomligt möjligt att det blir svårare när tabellerna ska in, men det tar jag då, bara jag tillåter mig att fokusera på en sak i taget kommer det nog att gå bra. Under arbetet inomhus kan jag betrakta skådespelet som sker genom fönstret mot ängen. Tranor, harar, ormvråkar och röda glador, och inne i buskarna lever kungsfåglarna om. Ibland kommer ekorren och visar upp sig, den smidiga lilla kroppen svingar sig lätt på samma grenar som fåglarna, vars bon lever farligt fast från annat håll. Det är dags för katternas halsband.

Mina två gammelhönor skrockar och ligger halvt nedgrävda i den solvarma jorden och har det gott. De får vänta med att komma ut i trädgården, det är ännu hög risk med alla rovfåglarna som kretsar runt oss, och utan blad på grenverket syns de bara alltför väl. Igår fick jag jaga in först den ena, och sen den andra, de passar på att rymma när jag plundrar äggredet. Det såg nog dråpligt ut när jag i strumplästen, trosorna och t-shirten med det ekivoka trycket for runt hönshuset och garaget med en kvast i högsta hugg. Saker man gör för den goda grannsämjan. Nu hörs trädlärkornas litet vemodiga drill från asparna medan stararnas ystra gnissel balanserar ljudmattan inifrån skogsgläntan. Ett par rödhakar letar efter något, kanske ett passande boställe. De undrar kanske vad som har hänt med det gamla äppelträdet som jag ansade i vintras. Taltrasten med sin repetitiva sång sjunger oavbrutet sedan igår, och i morse fick jag även höra rödvingetrasten. Pju-pju-pju kvirevirevirrre. Det var några år sedan senast men det var även längesedan jag kunde vara hemma under arbetstid och notera allt som händer. En hackspett ropar, en upprörd koltrast kraxar till och i bakgrunden kan jag höra bina surra, och jag undrar när det blir dags för min första humla, men hoppas att den väntar tills trädgården har mer mat att erbjuda. Än så länge finns det bara hassel och snödroppar. Första fjärilen var en mörk och sliten nässelfjäril från fjolåret (så passande) som satt i mammas krokusbestånd i fredags, fast vem tror på skrock. Allt blir bra. 

 

Eftermiddagens promenad gick förbi ödetorpet med planteringsspade och påsar i ryggsäcken. Här har jag plockat alla klosterliljor som växer hemma vid samma bäck, fast litet längre uppströms. I år har jag vågat plocka några andra lökar med, bl.a scilla och några påskliljor, jag har letat efter pingstliljorna som fanns här när vi var nyinflyttade, men de har inte återkommit. Dansken som äger torpet har beslutat sig för att riva stället och därför känner jag ingen ånger utan ser det som en kulturgärning. Efter tilltaget tog jag vägen förbi gläntan som är tösens favorit, idag sken solen så fint och marken var torr och skön. Med den lilla grusåsen som stöd för ryggen och alkärret framför mig låg jag och lyssnade på en passionerad stare som sjöng, knirkade och flöjtade som bara starar kan. En större hackspett ropade och fick snart svar och från alarna sjöng trädlärkan igen, jag tror aldrig jag har hört den sjunga så vackert förut. Vid sådana tillfällen vill man bara ligga kvar och smälta bort i gräset. Jag tror att jag somnade in en stund. 

 Medan jag planterade regnsjöng koltrasten. Det ska visst bli gråväder igen.