Ett lätt regn och soldis på morgonen. Hönorna fick smak på utevistelsen och protesterade vilt när jag klev in på deras domän och stängde dörren, frågan är hur länge jag kan stå emot deras vädjan. A propos vädjan, på nyheterna talar kultur- och demokratiministern om att man struntar i sametingets önskemål om att få vara med i de samtal som gäller samernas livsrum. NATO rustar upp i Nordnorge med fri lejd genom Sverige, vi t.o.m. välkomnar de amerikanska styrkorna men var läser vi detta i huvudrubrikerna? Sedan är det frågan om det gröna stålet som ska ge tillskott i statkassan. Allt handlar om att vända Sverige på rätt köl och fort ska det gå, man vill vara först för att kunna diktera avtal och få rättigheter. Rätt köl ja. Norrlands naturresurser ska bygga det nya gröna Sverige och därför ska landet vändas upp och ner, kosta vad det kosta vill. Det pågår en sällan skådad whitewashing av den svenska skogsindustrin som lobbar hårt för att EU ska erkänna skogen och den avverkade mark som planeras för vindkraft som grön energikälla. Enorma energiåtgångar och insatser krävs för att skapa stål som ingen ville ha för ett halvår sedan. Ingen tänker längre än en mansålder, ingen tycks tala om de historiska parallellerna till det som kallas nytt. IKEAs och alla andra billiga solceller "kan ha koppling till Xinjiangs slavarbetare", vilken överraskning! Och i Suezkanalen blockerar en båt 30% av världens supply-and demand. Just in time. Medan solen stiger över en disig landsända stadd i glömska och förfall, anas det en sång. Det kanske är sånglärkans revansch jag hör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar