kulturrapport från utmarken

Under natten till lördagen den 12 oktober 2019 gick Sara Danius bort under något som framstår som mytologiska omständigheter. Symboliken kring hennes död ligger tung, precis som den gjorde under hennes liv.
Att hon länge varit sjuk i bröstcancer har aldrig hemlighållits, men ändå kom döden som en chock för mig. Jag är fortfarande djupt bedrövad, men samtidigt stärkt i min övertygelse om att det finns fler människor som har en sådan obändig tro på rättvisan, och som inte låter sig tryckas ned.
För en övertygelse kan vara lika med livsvilja, så stark att den blir din rustning, och så mjuk att den flyter genom minsta spricka.

Jag läste något intressant i dagarna. Kvinnokroppens cykliska fenomen står till grund för människocivilisationens förmåga att se sammanhang, bilda repetitiva mönster, och skapa datum, kalendrar och himlasystem. Kvinnan som kulturbärare, mannen som utförare, och de mytologiska varelser som står däremellan - vi kallar dem hen idag, budbärare. Det är en vacker och simpel förklaringsmodell till varför civilisationer uppstår, blomstrar, och dör.

sova räv

så var det fredag, och hösten har slagit sina färgglada klor i oss. Själv sitter jag hemma och försöker koncentrera mig på att skriva något vettigt, men som vanligt kastar jag mig mellan tankarna som far förbi dessa nobeltider. Litteraturpriset, då. Ett märkligt val i år, men helt i linje med en jury som har gjort det till sin livsuppgift att vara helt tondöv för annan politik än den som berör den egna magen.  Bästa sättet att undvika kritik från massan är att skickligt undvika samröre med den... men jag tror att den gamla strategin gick fel i år, möjligen var det på grund av okunskap. Möjligen.


Valet av förra årets pristagare i litteratur kan ställa till ett rabalder bland de som gillade årets val, och omvänt. Att tro att de tar ut varandra är som att gjuta bensin på ett brinnande granplantage. Olga Togarczuk v/s Peter Handke, feminism ställd mot nationalism. Kom sen inte och säg att valen är opolitiska, inga val är det. Möjligen dumma, ignoranta, fega eller protektionistiskt-elitistiska, men inte opolitiska.
Det kommer att bli spännande att se vad trollfabrikerna hittar på, framöver.

Nu väntar jag med spänning på vad Oslo har att säga oss

Schwamp

ibland undrar jag om vi människor inte är kapade av svampar. Jag menar, kolla på oss i makroperspektiv! Vägnät, internet, stadsplanering, till och med hur vi interagerar ser ju precis ut som ett mycel
Kom ihåg var du läste det först

Electric Banana Band - Jag Vill Bo I En Svamp