torsdag 13 mars 2014

qué

vad är det man får höra i riksradio idag? hörde jag rätt i att man beskyller invandrare för de dåliga nationella resultaten i historia och jämför resultaten med resultaten i geografi, för att förtydliga och ge legitimitet åt påståendet? hörde jag rätt i att man i Sollentuna strax skall tvångsavhysa människor som saknar tillgång till språket, juridiken, pengarna eller yttranderätten? Jag hoppas att jag fortfarande sover. Jag hoppas att fler därute förstår att de "vetenskapliga" rön vi får matade oss spär på främlingsfientlighet och minskar förståelse, tolerans och värme. Historia kräver en helt annan inlärningsprocess än geografi och går inte att lära sig utan bredd, erfarenhet eller inlevelse. Där ligger problemet, inte i antalet invandrare. Konsekvensen kan bli att fler människor kommer att tycka att det är helt rätt att avhysa sjuka romska kvinnor med tio barn, eftersom det strider mot en svensk tradition. Säg att jag hörde fel.

tisdag 11 mars 2014

kiss kiss kiss

Nils Horner är död, avrättad i Kabul. I Malmö har en person nästan dödats och flera skadats för sin tro på rättvisan. Fascistdåd ses genom fingrarna, vi läser om hatbrott, ett ord som idag har blivit mer erkänt och erbjuds fler spaltrader i public service än motsatsen. Polisen tycker som regeringen. Och mitt i allt tumult spirar våren.

French kisses in the USA

söndag 9 mars 2014

gott och blandat

nu är du pinsam, mamma...
jag skulle vilja börja dagens anförande med att berätta hur lycklig jag är över att tranorna har kommit tillbaka, över att jag har det bäddat för en lycklig framtid, för att jag har vänner som vill fira mig och att de har alternativ till mig. Jag är en i mängden och trivs med det. Jag är fri, jag kan göra som jag vill, när jag vill det och hur jag vill ha det. Ändå känns livet litet tomt ibland. Jag skulle älska att ha någon att dela saker med precis nu, som såsen jag lagade ikväll, filmen jag såg, minuterna då tranorna flög över torpet och jag satt på knä över frön och jord tidigare idag. Att kunna dela de viktiga sekunderna med någon utan att behöva förklara vad det är som klickar… DET vore skönt alltid.

Samtidigt så är det underbart att kunna ha tid för sig själv, slippa redogöra för dippar, för misslyckade ordval, för att man är nere på grund av saker som ligger så långt bak i tiden att jag själv inte kan förklara. Men jag oroar mig inte. Inte egentligen, för som det ser ut nu har jag en tid framför mig som är full av äventyr och då menar jag inte exotiska resor eller lyxprylar, utan snarare en inre resa. Det kommer bli omtumlande, grundligen förändrande och uppoffrande och alldeles, alldeles underbart. För visst är det så, att utan uppoffring vinner man inte något. Utan kval och längtan är känslan bara halv, och utan galenskap vore allt så trist!

Hej framtid!

Anoushka Shankar – Beloved - Thievery Corporation Remix
Les Big Byrd – Indus Waves
Ollie Hallsall - Back against the wall

söndag 2 mars 2014

Fiat Lux

söndagmorgnar, vad jag älskar dem!
Nu har vi suttit och dryftat högt och lågt igen, min kloka tös och jag. Idag pratade vi om vägval, om att respektera sina drömmar och andras och om olika vägar att nå insikt. Tekla har under senaste tiden kommit fram till att hon vill forska i naturkatastrofer, gärna i närheten av London och sin pen-pal som bor i Hertfordshire… Oxford eller Cambridge ligger bra till och lät lockande så nu lägger vi upp strategier (hehe). Vi talade om arbetslag, om grupparbeten och samarbete, om verktyg och gränser, om matematik kontra filosofi och om filantropi och skillnaden mellan inkomst och förtjänst och om att vilja göra skillnad. Tillsammans med likasinnade kan man rädda världen… och min tjej vill rädda världen. Ja, hon är i en ålder då inget är omöjligt och jag vill att hon skall få ha kvar den känslan, länge. Tösen är en renässansmänniska och skall så förbli, bannemej.

Igår följde jag med som skjuts åt tre scouter till en yrkesskola i Helsingborg. Vi skulle få testa på att svetsa, då en av scoutledarna är lärare och oerhört duktig arrangör. Scouterna fick utnyttja flera av verkstadens tillgångar och med lärarnas kunskaper tillverkade de alla vars en ljusstake att ta med hem. Vi vuxna fick också lov att svetsa och jag valde då att öva på metallbågsvets eftersom den ligger till grund för övrig svetsteknik och för att den enklast går att använda hemma. Det var 14 år sedan senast jag svetsade och det kändes riktigt kul att få komma tillbaka till dofterna, ljuden och känslan av att få djupkoncentrera sig på ljuslångan och materialet igen. En viktig poäng var att visa T hur oglamoröst men samtidigt roligt det är på ett verkstadsgolv… det är en bra erfarenhet som ger insikter och ödmjukare inställning till arbetets natur. Dessutom blev jag erbjuden ett jobb som yrkeslärare men det är en helt annan historia.

Jag har uppfostrat en ödmjuk renässansmänniska och är omåttligt stolt över det. Hybris?