måndag 30 september 2013

Dagens Katharsis




när man slänger in hela den trilskande vedklampen i elden efter att ha försökt klyva den i en kvart.
[Dö din jävel!]

fredag 27 september 2013

minnet

jag hittar den inte, känslan från förrförra veckan jag lovade mig  själv att jag skulle spara i hjärtat och plocka fram, den som plötsligt kom där i bilen hem från mamma, när solen sken och musiken med den vackra rösten spelade. Jag hittar den inte.

Läser, går och går och går och går i vacker natur, lyssnar igenom musikalbum på musikalbum, arbetar intensivt en stund som känns som en evighet, skriver, städar, sysselsätter mig. Lagar mat och har fredag med tända ljus och film ihop med T och katterna. Katterna är oroliga, går runt fötterna och skyndar in i köket i förhoppningen att de kan få en bit till. I glömskan tror de att de inte har fått mat alls.

Glömskan. Jag ser fram emot den, låt mig bara få minnas känslan från förrförra veckan.

Kristian Gidlund, vilken styrka hade inte han! 

onsdag 25 september 2013

en fis i rymden

det börjar bli kyligt, temperaturen har krupit ner under strecket. En övertydlig metafor för samhällsläget där ute, inte bara i Sverige. När jag lyssnade på radiointervjun av åldringar från det splittrade Korea, vars efterlängtade och utlovade familjeåterföring ställts in brast något inombords. Jag hör sjuka, längtande åldringar som genom ett trollslag inser att de aldrig kommer att få återse sina älskade släktingar i livet. Människor som blivit utlovade, fått hopp, planerat och vågat plocka upp minnena igen... berättelser om djupa kärlekar, barnsliga kiv, oro för att inte veta den andres status och aldrig komma att få veta. I sådana proportioner ter sig mina egna bekymmer likt en fis i rymden.

Jag eldar, katterna myser på pläden, radion surrar och jag har framtidsplaner. Och även om de inte går att lösa in, har jag åtminstone en chans på miljonen att åtgärda saken framöver. Jag har ännu tiden, geografin och möjligheten på min sida. 

tisdag 24 september 2013

there is something rotten in the state

biståndspengar finansierar biståndsministerns lön. 20 miljoner kunde borrat många vattenbrunnar.
polisen upprättar etniska register, en institution som skall säkra allas vår trygghet. Regeringen går fri.
soppkök får inte ta emot gåvor och kan därför inte bekosta avgifterna hos miljöförvaltningen. De stängs
mobiloperatörer i Sverige sparar in på frekvensöverföring. Vi missförstår varandra.
en ugandisk man utvisas av polis trots beslut att han får stanna.

Det finns inget liv på Mars.

åfan


bequerel i din quenell

att upprätthålla en fasad
och tro att du kan luras genom att kalla dig humanitär
med en yta av godhet
är likt isen på en vattenpuss vars grumliga vatten pressas upp på ytan
av stövlar från små kringresande barn

jag hoppas att du kan sova lugnt och med gott samvete,
du som beslutar dig för att inte vilja, trots att du kan

jag önskar att du slipper ligga sömnlös
och somnar lugnt under duntäcket, magen full av stek, choklad, kaffe och vin
framställd genom tro, hopp och kärlek
uppoffringar och tid
hos någon du slipper se in i ögonen

I vinet du dricker samsas arbetet, tiden, slitet
med kemikalierna
köttet du äter härbärgerar frihet, skönhet, framtiden
och blyhaglet,
som slitit hjärtmuskeln itu
skändad, hånad
blånad
förstörd

jag hoppas att det du äter smakar läckert
och att din kropp anlägger en kancersvulst som tack
för att du inte vill
trots att du kan



söndag 22 september 2013

Aniara

jag gjorde en resa till Blekinge igår, ihop med tanter och farbröder från konstföreningen i Klippan. Jag såg inte något intresse för konsten hos dessa pensionärer, annat än ett självförhärligande och ytterligare ett sätt att rentvå sina rasistiska och misogyna åsikter.
Konsten var fantastisk, medresenärerna inte.


Jag köpte mig en liten bok på Karlskrona museum som jag läste under hemresan. Den får illustrera dagen. 









47
En talmängdsfilosof och mystiker 
av alfedalens skola kommer ofta
med ifyllt frågekort till goptaverket,
han bugar tyst för Isagel, den klara
och tassar sedan ut i Aniara

Och Isagel som finner frågan rimlig 
tar in hans formelflock och ställer om den
för goptabordets tredje tankeställ.

Och när hon transformerat talgruppsskaran
och omsorgsfullt gopterat tensorklassen
hon för dem vidare till goptavagnen
varpå hon spänner rymdbetjänten Robert
vår hjärntrusts trogna ök för talmängdslassen.

När talmängdsfilosofen återkommer
har Isagel att säga som det är,
trots alla Roberts ivriga besvär,
kan ingen gopta svara på det där.
Ty frågan gällde underverksfrekvensen
i Alltet tänkt som talmängdsuniversum.
Den synes sammanfalla så med Slumpen
att slump och underverk har samma källa,
och samma svar för båda synes gälla.

Och talmängdsmannen, som vi honom kallar,
gör tyst en bugning, sorgsen undergiven
och tassar bort i Aniaras hallar.

48
En poetissa uppstod i vår värld
och hennes sångers skönhet lyfte oss
ut ur oss själva, högt till andens dag.
Hon gyllenströk vårt fängelse med eld
och sände himlen in i hjärtats hus
förvandlade vart ord från rök till glöd.

Hon hade kommit ifrån landet Rind
och myterna som omgav hennes liv
var sammantagna själv ett heligt vin.

Själv var hon blind. Från födelsen ett barn
av tusen nätter utan skymt av dag
men hennes blinda ögon tycktes som
den mörka källans djup, all sångs pupill.

Och undret som hon förde med sig hit
var människosjälens lek med språkets själ
och visionärens lek med ve och väl

Och vi förstummades av salighet
och vi förblindades av härlighet
i rymdens bottenlöshet där hon blind
i mörkret uppfann Sångerna om Rind


fredag 20 september 2013

mailbomba idag

maila jan.ericson@riksdagen.se och säg nej tack till ett femte jobbskatteavdrag. I annat fall ses förslaget som ett godkännande.
Enkelt!

torsdag 19 september 2013

drömmar

jag har det bra jag, som har möjlighet att ägna tid åt att tänka och drömma. När jag har lämnat dottern vid bussen, tagit några disiga morgonbilder och satt mig vid datorn för att ladda upp dem medan radions P1 surrar bakom mig går jag igenom mina favoritbloggar och tänker på vad som måste göras framöver. Vintern kan komma, fönster är monterade och mattor täcker golven. Jag har dessutom för året införskaffat mig två härliga plädar som extra skydd mot drag och råhet och veden tycks vara torr nog för att tända utan att ta alldeles för mycket tid.

Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag tar mig tid att tänka och fundera, inte heller för att jag har en opraktisk utbildning som inte enkelt går att placera i fack. Humaniora anses vara något man får gratis, en hobby som inte genererar arbeten eller pengar. Ju mer jag tänker på saken desto ledsnare blir jag över hur samhället jag en gång litade blint på håller på att sortera ut alla de värden jag håller för goda. Mänsklighet och värme, respekt och medkänsla, likhet inför lagen och rätten till ett värdigt liv - ord som ekar tomma mot plastgolv och nötta betongväggar i Sveriges institutionella madrasstillvaro.

En god vän och granne som sedan länge har en hög befattning inom åldringsvården bekräftade mina farhågor ytterligare igår. Med skämskudde i hand hade han bevittnat sina egna anställda sous-chefer agera precis som förväntat. Efter planen, kalkylen, budgeten. När man anställer ekonomer och strateger i befattningar som skall hantera människor sker det som sker, människor blir betraktade som enheter, blir Brukare. Människor som en gång har haft drömmar, utbildat sig, hanterat andra människor, varit barn, blir plötsligt obrukbara förbrukare av ekonomiska resurser.

Denna fördelning av resurser, med tanken på att allt skall vara lönsamt och effektivt, har spritt sig in i människors medvetande likt ett gift. Jag har nyligen själv känt mig tvungen att avsluta en vänskap på grund av att personen jag en gång känt som en fritänkande själ visade sig vara lika ogint inställd till humanister som de politiker som ser till att de som arbetar skall belönas och de som inte arbetar skall bestraffas. Hur sedan omfördelningen ser ut, vilka som avgör vad som är lönsamt eller bra för samhället är en bisak- jag ser hur giftet sprider sig och känner att jag måste se till att detta får ett slut.

Även om vi inte arbetar som anställda eller har möjlighet att anställa och lyfta en lön har vi behov, känslor, minnen och drömmar, precis som vilken människa som helst.

Dreams

onsdag 18 september 2013

vid vägens slut


"Så föll ett långsamt regn genom trädgården.


Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."



Kristian Gidlund




min egen pappa gick bort strax innan han skulle fylla 35, Kristian hann inte bli 30. Bland det sista han säger på en radioinspelning handlar om tankar kring dem som överlever honom. Hans föräldrar som blir av med sin minste son, om de som måste bli kvar med tankarna och sorgen, om att han aldrig fick leva för att själv få barn. Jag undrar om det inte är så ändå, att en människa som har fått stå ut med djupa kval blir en empatisk person med förmågan att se andras sorg, vid sidan av sin egen. Jag undrar om det är därför som morfar, trots sina umbäranden i sibiriskt fångläger, var en sådan tillitsfull och klok person och om det är därför min pappa tyckte det viktigaste man kunde ge sina barn var självaktning, respekt och kärlek. Jag undrar om en person som har sett nackdelen med livet och fått uppleva slutet, likt morfar som blev skenavrättad, pappa som dog under en operation och fick livet åter för ett tag, Kristian Gidlund som kände sitt slut, inser vikten i att visa kärlek. 
Tiden är för kort för att bråka och gnälla om småsaker, vara småsint och nedlåtande. Vi har bara ett känt liv, låt det inte bli en besvikelse. 

Jag avslutar med Tomas Bryttings ord från Tankar För Dagen idag att kärlek, respekt och demokrati ökar med slöseri. Det är materia som försvinner.

nej, jag lämnar sista ordet till Kristian
till mitt barn i drömmarna
Landet jag lämnar

tisdag 17 september 2013

lyckan är

ja, lycka ja.  Varför beklaga sig över sitt arbete redan efter en månad, när semestern har gått ut på att jaga rundor och hektiskt samla på intryck. Varför samla på sig så mycket svamp under sin fritid att man storknar av allt arbete? Eller varför skaffa hund som ger en dåligt samvete för att man är borta mest hela dagen?

Att samla och lägga på hög är en folksjukdom, särskilt när man tar sig vatten över huvudet och samlandet blir en kvantitativ tävling. Jag har sett så många hundar som mår dåligt eftersom deras husse och matte inte inser att livet hen kan ge dem inte är anpassat till det livet de är framavlade till. Och jag har sett svampplockare beklaga sig över mängden svamp de har plockat, eftersom de plötsligt inser att det är jobbigt och tråkigt att rensa skiten. När våra ting blir statussymboler - djur, barn, resor, antalet svampar, saft, kakor och bullar man har bakat - istället för njutning, då undrar man över hur det är ställt med förmågan att vara lycklig.

Dåligt samvete vill ingen ha. Sluta lägg på hög om du inte orkar, och sluta beklaga dig över överflödet!

One Way Or Another - Cactus
Aftaglid - Steve Hillage

måndag 16 september 2013

The Wizard of Oz

nutidsbubblor är förrädiska. Man strävar efter att leva i nuet och inser slutligen vid ankomsten att det är ett smaragdslott utan syre. För att kunna mobilisera sig krävs syresättning och rörelseomvandlingsbar energi. Livgivande syre fick jag igår och sparken kom idag.
Nu kan jag börja planera.

lördag 14 september 2013

integritet

känslan av att ha tappat tråden.
Integriteten.
att vara googlingsbar, nåbar, sökbar, officiellt kränkbar

Jag vill stänga mig inne,
stanna ute
lämna mig inte ensam
låt mig få vara med,
släpp mig inte

lämna mig ifred
förgät mig ej

fredag 13 september 2013

ögonblick

det har blivit ganska mycket gnäll i bloggen, kanske är det enklare att uttrycka sorg än glädje? idag vill jag försöka delge en skön stämning från ett ögonblick i veckan som varit. Trevande, med risk att vara banal, men det bjuder jag på. Man är bara människa, novis och det är faktiskt fredag.










Det vackraste bor inne i kroppen.
Känslan av ett varmt, växande djur som kurar tryggt och sänder ut röda strålar i pulser.
Balansen mellan het eufori och kall melankoli - en värme som inte har en början eller slut
som sipprar ut genom mina porer och ögon
och pulserar tvärs genom kroppen genom huden
in i muskulatur, blodomlopp, lymfsystem, energichakran,
ickevarat och alltinget.

Tiden upphör.
Nuet är här, då, snart, inne i bilen, på väg till, från
Plötsligt ljud, sång, röst,
doft, färg, temperatur, textur.

Ögonblick av tillhörighet, försoning
glädje, kärlek, förstånd, evighet

Inget spelar roll, allt är viktigt

skrattar, ler, ser in i spegeln och vet att jag inte är ensam.
Jaget är framme

torsdag 12 september 2013

rollspel

när jag stiger upp om morgonen och klär på mig sker en transformation, en slags metamorfos från puppstadiet i sängen till den fjäril jag kommer att tillhöra resten av dagen. Den transformationen sker oavsett om jag arbetar vid ett auktionshus med strikt klädkod, en skola eller vid en fabrik. Kanske byter jag skepnad flera gånger om dagen, som då jag tränar, bär skyddsdräkt eller ämbetsklädsel. En viss huvudbonad eller bara en knapp eller ring kan visa vilken tillhörighet och samtidigt utanförskap jag erkänner. Detta är helt beroende på var jag befinner mig och när jag befinner mig, där. En negligé på banken eller en rokokostass i skolan skulle inte enbart väcka uppmärksamhet utan i vissa fall leda till att jag spärras in.


När en människa växer upp läggs osynliga koder på henne, vi förväntas agera och bli läsliga. Kläder är aldrig enbart praktiska, de är vårt andra, tatuerade skinn. Vi väljer skinnet av olika skäl, ibland är det för att vi känner oss glada, ibland är det för att vi vill smälta in, ibland vill vi sticka ut. Men vi kommer alltid att tvingas in i ett socialt sammanhang i det ögonblick vi hoppar in i jeansen, skinnpajen eller pälsen. Den lilla del du själv har möjlighet att välja roll är en försvinnande del i den uniform som samhället kräver att du klär dig i. Ett smycke, texten på T-tröjan, glasögonformen, telefonfodralet... allt är utanpåverk som gynnar en industri, vars koder är strikt reglerade genom lagar och samhällskonventioner.


Ett barn som går till dagis iklädd fjärilsdräkt är OK medan ett barn iklädd huvudduk inte är det. Ett spädbarn med nallemössa är OK medan ett spädbarn i svarta spetsar inte är det. En konstnär iklädd hemmasydd arabisk dräkt under sekelskiftet är OK medan en konstnär idag, iklädd kvinnlig samedräkt, inte är det. Gränserna är inte så hårfina som vi vill tro, vi leds alla av oerhört mycket fördomar i våra "egna, personliga, fria val".

måndag 9 september 2013

flyt

jag njuter av morgonkaffet, blickar ut genom fönstret och laddar upp för den sista vackra sommardagen. Helgen blev fin, riktigt goda, gamla vänner kom förbi med kort varsel och livade upp i torpet under dagarna två. Det är tur att man har opretentiösa vänner som är förberedda och vana vid vattenbrist och miljöhänsyn. Vännerna som bor i skogarna utanför Kungälv är en av mina inspirationskällor för hur ett lantliv kan se ut. T odlar och lever ekologiskt på den gamla skolan han hyr av kommunen sedan slutet av -90-talet. Han har planerat en resa ner hit sedan tre år tillbaka för att skåda rovfågel ute vid Skanör och Falsterbo under denna helgen men livet kom emellan, med eget företag och bäbis. Nu funkade plötsligt allt och lille tvåårige Hugo kan ta in och roa sig på egen hand. Han skådade ambulanser och flygplan, kastade stockar och slog sig i slang medan vi andra tittade på de sista fjärilarna, blommorna, och vråkarna, hökarna och falkarna som tumlade i termiken över Ljungheden.

Skådningen kan bli riktigt spektakulär precis här och nu, berättade T, om bara de mest gynnsamma vindarna från s/v hade blåst in, istället för s/ö. Men vinden var mild och solen sken på oss över en molnfri himmel. Vi fick länge se en havsörn på nära håll, mängder av tornfalkar och en pilgrimsfalk, både blå och brun kärrhök, storlom, bivråk, lärkfalk, stenfalk, tranor, grågäss, sparvhök... Vi hade med oss kaffe och massäck och pokulerade med andra skådare, bl.a. med en tysk ung man som gärna delade med sig av sina kunskaper. Skådarplatser inbjuder till att dela erfarenheter och diskutera oklarheter, man kan få titta i tubkikarna och njuta av att vara med i en gemenskap, eller bara ligga på rygg en stund och titta upp i det blå. Jag fick lära mig om stenfalkens sätt att lura småfåglarna genom att maskera sitt flygsätt och smälta in i flocken och lyssnade ivrigt på erfarenheter kring olika läten, flygsätt, dräkter och rariteteter. Tekla njöt av att få sitta bredvid och att slippa vara den som blir tillfrågad "expert". Hon fick chansen att njuta och lära sig, vara med sin pappa och leka med Cindy, bernersennentiken hon hopptränat med sedan liten och lille glade Hugo som älskar att bli fotograferad av henne.

För min del är att lyssna på vinden, fåglarna, lapa den sista solen, betrakta och ta in dagen precis lika underbart som att sitta på café i Paris och betrakta livet bakom en bok. Jag gör det jag är jag bäst på, jag flyter med, låter mig förföras och sugas in i stämningen. Laddar upp i skuggan av allas trivsel.

Igår tog vi närnaturen och tittade på horsten, ravinen, vulkanen och de olika formerna av bokskog som finns inom en mycket liten radie här hemma. Ja, vi hann även laga en god lunch och fynda på loppis innan det blev dags för dem att stuva in sig i bilen och köra hem. Det är underbart med gäster och jag har märkt hur mycket jag uppskattar oförberedda besök! Jag slipper då oroa mig för vatten, mat, städning och gräsklipp. Allt flyter så bra ändå.

Idag blir det bara litet skrivarbete för sedan går jag ut i den fina luften för att fylla på skafferierna innan T kommer hem. Blodsoppen och björnbären väntar på att plockas och kanske jag hinner sätta in några vinterfönster till, men det kan vänta till en regnig dag.



fredag 6 september 2013

being Anal

fredag och slutet på en märklig vecka. Katterna ligger hoprullade efter maten, tösen har packat ryggsäcken och cyklar till skolan idag, det tar kortare tid än bussen och vägen dit är lugn och oerhört vacker. Hon vill cykla ensam och jag tillåter det. Skolbussen som tar samma väg har redan kört förbi, jag vinkade av chauffören genom övre dörrhalvan, från köket, så vägen är åtminstone bussfri. Det är lugnt, måste jag tänka. Tekla växer som människa, hon vill klara sig själv, tycker om att visa att hon gör det och behöver därför allt större utrymme. Jag ger henne det, i doser.

Igår vid denna tiden satt jag i telefon med sotaren och missade därför vår obligatoriska avskedskram vid bussen. Samtalet handlade om en reklamation och tog längre tid än beräknat och jag hörde bussen som stannade och startade. Den där plötsliga känslan av att ha gjort en felprioritering, klump i magen. Min kram!
Tekla träder in i sin skolbubbla så snart hon kliver på bussen. När hon pratar med sina kamrater, stiger ur på gruset utanför skolan och hör sorlet av dagen som gryr är hon på en annan mental plats. Om jag hade kastat mig på cykeln för att få min kram på skolan hade det mer varit av egoism än altruism, för hade det inte varit ett intrång på hennes livssfär? jag kan inte komma dragande med mitt ego bara för att min dag kan bli förstörd. Hennes dag då?

Här kommer jag in på ett annat ämne som diskuterades i en tråd på Fb igår som handlade om manipulation. Det finns en stor skillnad i hur vi tar emot manipulativt beteende, och jag tror att vi är ganska medvetna om att vi blir duperade men tillåter oss bli det av olika skäl. Ibland kan det vara i kontrollerade former, som då vi låter oss gripas av en rolltolkning på film, musik eller konst. Ibland är det svårare att kontrollera, då det kommer in på privatlivet. Om man vill kategorisera skulle man kunna säga att en gradering mellan å ena sidan charmören, å andra sidan narcissisten är möjlig att göra. När manipulatören kallas narcissist och beskrivs som expert på att dupera, spegla, suga kraft, är vi inne på psykoanalys. Kontroll. Jag är inte särskilt svag för denna form av psykologisering men den är oundvikligen det enda vetenskapliga verktyg vi har när vi vill diskutera människan som social varelse. Freud är svår att bortse ifrån, hans teorier ligger till grund för det feministiska teoribygge jag vilar mina värderingar på, visserligen en kritik mot Freud, men ändå. Utan Freud hade feminism eller queervetenskap inte funnits. Både Nietzsche och Freud skrotade Gud. Nietzsche såg viljan till makt och Freud ett manligt libido, som kunde låsas upp av en expert genom drömtolkning och diskussion. Känns det igen? jag tror mer på spegelteorin som i sin tur utvecklades av Jaqcues Lacan. Han kritiserade bl.a Freuds logocentrism, kanske han insåg att Freud själv var Narcissus och att teorierna alla byggde på honom själv...

Jag kan göra hur långa utvikningar som helst, gå vidare mot porträttkonsten och det lustiga faktum att de flesta porträttörer använder sin egen nuna som normal vid synen på sin omvärld. Egocentrism, logocentrism, eurocentrism. Centrum och periferi.

Tacka vet jag Gandhi. Han får allt att låta så simpelt.


"Always aim at complete harmony of thought and word and deed. Always aim at purifying your thoughts and everything will be well."

onsdag 4 september 2013

status

Inget vatten i brunnen, magbakterie, en pump som nästan havererat, tvätt som vägrar att torka, ingen öppen simhall i närheten, två avslag på en vecka, oro i kroppen. Trött. Små problem är överkomliga problem. 

För så länge jag har min mamma på några mils avstånd, en klok dotter som trivs i skolan, ett fåtal men mycket fina vänner som bär upp mig, ett hem, ved på lut och mat varje dag, har jag det bra. Låt mig bara få klaga en stund, sedan är jag lugn. 

Tredje delen av Top of the Lake. Om kärlek ur olika vinklar och om att ha någon vid sin sida när det brister... Starka scener utan överdrift, vackert så det svider. Och bakom allt agerar den storslagna nyzeeländska naturen majestätisk, sinnlig, förlåtande kuliss bakom de mänskliga problemen. Vad gör allt om tusen år.


tisdag 3 september 2013

optimism/pessimism

men allt är inte kass! Sverige har beslutat att ge Syrianska flyktingar permanent uppehållstillstånd. Guldstjärna med plus i kanten där. Samtidigt, i en annan del av den svenska myndighetsvärlden, spänns barn med "problemskapande beteenden" fast av sina vårdare.

Dagens Kropp och själ handlar om optimism och pessimism och man ställer Ann Petréns pessimism mot professorer och forskares funderingar. Det är möjligt att hennes pessimism, bestående av en klassisk nihilism och tro på sin egen lyckas smed kan gagna den som klättrar på karriärstegen, men för den som klänger fast vid hoppet är en inre tro en frid. Om så falsk, så ger den frid.

Hoppet, mina vänner, är vår livlina.

att höra genom munnen

det är möjligt att vissa grodor gör det, enligt ett franskt forskarlag.

Lustigt att mina synapser vill se en skruvad logik i detta; Mat, smak, graden av raffinemang och skillnader mellan möjlighet att förtära och avnjuta, det franska köket, GMO, BNP och kolonialpolitik.
Raap.
Grodorna kan åtminstone knipa igen.

söndag 1 september 2013

Searching for Sugar Man

nu har även jag sett och gråtit till Searching för Sugar Man. Filmen lämnade spår efter sig, massor av värme och öppna frågor. Vad konst och musik kan göra, om den tar rätt väg, vid rätt tidpunkt. Kanske ungdomskulten och revolterna aldrig uppstått och apartheidregimen kunnat fortsätta med sin psykopatiska övervakningsregim. Rätt tid och plats kan göra underverk. Vid fel tid, med fel efternamn syns ett underverk inte i skuggan av annat som tävlar om utrymme. Medialt utrymme. Sydafrika var moget för orden, känslan, medkänslan och revolten. USA var det inte.

Samtidigt som Sixto Rodriguez samhällskritik slår i Sydafrika prånglas en annan kultur ut i hans hemland, baserad på världsfrånvänd yta, sex, drogromantik och lättja. Låt mig slippa nämna namn. Det är bara för jävligt att min föräldrageneration missade honom, kanske hade de haft mer själ idag.

It Started out so Nice