onsdag 19 december 2012

friska vindar


Jag prioriterar människor som betyder något i livet. Allt man gör är en slags investering i framtiden, det som har varit har varit och går inte att få ogjort, det är bara att se framåt.

Mormor insåg det med, att livet är en väg och det som kommer är det ingen som vet något om. Hennes filosofi kommer av insikten efter två världskrig och summan är att människor i livet är det som räknas. Hon ångrade kanske sitt livsval, att följa morfar, men så var det att vara kvinna under femtiotalet. Morfar bedrog henne och hon straffade honom genom att inte finnas till annat än som bilden av en kvinna och god mor, något hon fulländade till perfektion. Jag kunde tycka att det var ett falskspel och vi diskuterade ofta saker som diplomati och god ton... jag var ett åttiotalsbarn och hon från en annan värld. Men vi älskade att diskutera och vi hyste mycket stor respekt för varandra. Vi har skrattat mycket, hon och jag.

 Begravnigsplatsen i Tyskland, där hennes namn står ristat i sten bredvid morfars är tom. Mormor vilar i Nordsjön, hos sin älskade Heinz, mannen hon skulle gifta sig med och som hon hade träffat efter några år i tron att hon var änka. Morfar hade förklarats stupad i kriget men kom tillbaka från Sibirien, efter fem år som krigsfånge. Den berättelsen kan jag ta en annan gång... Mormor ville vila nära dem hon älskade och dessutom inte vara till problem, hon förstod att  platsen i Düsseldorf inte skulle bli så välbesökt... idag tänker jag på mormor varje gång jag ser havet och ler. Jag har så roliga minnen från henne, in i det sista och måste skratta åt det dråpliga i själva begravningsceremonin. När mamma och jag skulle sprida stoftet ute på internationellt vatten utanför Ystad vände plötsligt vinden. Jag andades då in litet av min egen lilla mormor och fick på så vis med mig henne tillbaka på land. Hon hade skrattat högt åt saken, vi hade likadan humor, mormor och jag. 

torsdag 6 december 2012

galet


Galenskap gör mig glad. Så tänkte jag börja dagens lilla text. Den handlar om småsaker i vardagen, om plötsliga infall och om modet att våga göra bort sig, att veta vad som är fel och ändå genomföra det mot allt som anses vettigt och förnuftigt. Detta handlar om att vilja och drömma, om att älska och vara en passionerat hängiven nörd, om att kunna vända sig om och se tillbaka på det som varit och tycka att det gick väl rätt bra detta, trots att andra skulle tycka att det mest liknar ostrukturerat kaos. Det handlar om rätten att få vara människa och att älska det, att vara glad att man föddes i ett land som tillåter fria tankar utan att riskera repressalier och att inse att man är en på miljonen.

 Jag avger aldrig nyårslöften, jag är rädd för dem. Men en sak vet jag, jag är på rätt väg - oavsett hur de gångna veckorna, månaderna, åren har sett ut. Jag älskar livet.

Damnation – Back to the River