Jag bor i det brunaste valdistriktet mitt i Skåne och vet att ekonomi har varit en viktig fråga för många. Här är arbetslösheten hög och oron för åldrandet, sjukvården och allmän infrastruktur råder. Lägg till låg utbildningsnivå. Populariserade, enkla svar på plånboksfrågor har därför gått hem, och många känner igen sig och uppskattar det råa snacket, som de säkert har lärt sig sedan barn. Kalla det tradition.
Kommande regering har mycket att stå i. Slöseriet av statsfinanserna ska trollas bort, klimatförändringarna eskalerar, AI-problemen med, för oavsett om vi väljer att tro på domedagsprofetiorna så tar tech-brotekniken orimligt stor plats i våra liv, vi har nu en statsapparat som är fullkomligt pepprad av fascistiska element och normaliseringen av detta trumpfixerade synsätt på hur en stat skall styras är fundamental. Det är inte en enkel ekvation, men vad vore jag för förälder om jag slutade hoppas.
Därför oroar jag mig för kommande val. Om fyra år kommer det missnöje som gav extremistpopulister och ultraradikalisering luft öka, och slaget om glesbygds-, ortenborna- och lantisarna måste tas på allvar. Min tilltro till demokratins framtid står till utvecklingen i Jokkmokk. Tydliga svar, vänliga tilltal och ärlighet varar längst. Och svenska värderingar handlar om tilliten till våra institutioner. De måste städas upp från auktoritarianism. Ge landsbygden tillgång till grundläggande service och gör staten närvarande över hela landet.
Min förhoppning är nu att vi omedelbart återupprättar den starka demokrati som har varit mångas förebild. Börja med ett stärkt Public Service, och med skolan - eftersom en oberoende grundskola, utan grumliga finansieringar, är ett av många nödvändiga inslag i en framtida demokrati. Bildningsidealet måste återupprättas och det ska vara inkluderande. Gör det åter möjligt att ombilda sig, oavsett ålder, härkomst, klass och ekonomi, oavsett gamla misstag. Låt mig också slippa fler skamligt vinklade inslag med rädsla för repressalier i P1, en anda där som har präglat det gångna årets program. Börja med att plocka ut de ruttnaste mörkbruna ärtorna. Gapminders cherrypicking och uppenbart marknadsfixerade timbropengar skall inte vara rådande, vare sig i skolan eller i min radio. Och för guds skull, låt mig även få slippa fler sensationslystna och onödiga debatter om debatter, trams och löjl passar inte min smak för de verkligt viktiga och avgörande frågorna. Tänk på framtiden. Tänk på barnens framtid. Tänk på något annat än dig själv, det tjänar alla på i längden.
Och slutligen, för i skrivande stund är inget klart än. Men oavsett block som tar hem spelet, oavsett partifärg och ekonomisk politik, att ta bollen som landsuppbyggare utifrån medborgarnas behov, är en win-win. Men... oavsett block, partifärg osv, så tänker jag, innerst inne, att det ändå inte kommer att ske några större förändringar och att den som leder framtidens regering lugnt kan förvissa sig om att besparingarna och nedskärningarna som har gjorts alltid går att beskylla andra för. Men vad vore jag för morsa om jag slutade hoppas? Vad vore jag för en lort då?
