Tidsresa

 

 För egen del räcker det fint att ställa klockan på 03.30 för att känna semesteryrseln kicka in. Om man sen inte får se eller höra några ugglor eller skogshöns spelar alls ingen roll, äventyret kan vara nog så omfattande, särskilt om man i ottan får se nya vyer där rivaliserande morkullor spelar över huvudet under en ljusnande himmel. Att lyssna på när morgonen gryr bland buskar och trädtoppar är en förunderlig upplevelse. Först ut idag var nog taltrasten, eller så var det en morgontrött koltrast, för ibland kan det vara nog så svårt och spännande att avgöra när man står mitt i mörkret och får för sig både det ena eller det andra, nummer två var i alla fall en rödhake vars knivskarpa sång är omöjlig att missa ens om jag vore lomhörd. Ibland när man står där i mörkret och lyssnar kan det tyckas som att magkurret kan vara en orre, men som väl är känns hungern igen och då är det lämpligt att åtgärda pinan vid en skön plats. En mossig och mjuk sten mellan två myrmarker passar särdeles utmärkt till att packa upp allt man ställde i ordning dagen innan, och det finns inget som kan skärpa sinnena likt en het kopp kaffe på fastande mage. När morgonen gryr över tallöarna hörs plötsligt järnsparven, tofsmesen, talltitan och alla trastarna vakna till sans, och promenaden genom myren doftar som våren gjorde förr.  

 Bilen far vidare genom åldrade trakter; Östra Göinge med snapphanebygden och frodiga grönstensfält och lövängar är ibland det vackraste jag kan tänka mig. Infrastrukturen ser fortfarande ut som den gjorde under 50-talet, och grusvägarna anpassar sig efter marken och myrarna och det är en fröjd att få fara här. Vid Sporrakulla gravfält låter skogssnäppan höra vårens första glada toddelido-toddelido och den sången och omgivningarna förflyttar mig till en tidlöshet som är svår att finna annanstans. Det är möjligen Åbrolla och Ella och omgivningarna runt det bortglömda Norra Rörum som matchar, och hit styr jag kosan för att upptäcka ännu fler rara växter, grånade byggnadsverk med hyvlade trätak, hamlade almar och askar med decimeterlånga skägglavar och vårystra fåglar. Finns det något bättre? När man slutligen är nöjd med skådningen kan man bjuda in sin på en lunch i en lummig trädgård där fjärilar och humlor underhåller och man får tröst för sitt dåliga samvete över att man har tagit sig en ledig dag mitt i veckan. Men vet ni, i morgon ska det regna och under helgen med och då tar jag igen påskens försummade arbete.

Sweet Leaf - Black Sabbath

Jag läser nu: I vårbrytningen av August Strindberg