Gatekeeper

 Det här är min stund, min alldeles egen. Ändå väljer jag att dela med mig till den som läser. Ibland känns heltiden övermäktig och jag blir ledsen av att sömnen är så skör igen, men efter en dag med lyssnare och vänliga människor är oron borta. Kanske att det beror på jag dricker vitt vin nu, och njuter det med osten och oliverna som jag hann handla mig i Perstorp på vägen hem. Eller kanske är det för att kvällssolen är ovanligt mild och blid. Min stund känns i alla fall lika vacker som en bild från en söderhavsö. Fumées Blanches trubbar av mig en smula, det göder smaklökarna och gifter sig fint med den spanska geten. Det var en bra investering jag gjorde på mig själv för en gångs skull. Rödhakesång och en irriterad koltrast, solen som sakta sänker sig bakom björkkronornas kala slöjor och lyser upp falurödväggen till en varmorange ton. En större hackspett ropar, skatorna svarar och en vindil far genom vindspelet på andra sidan lillstugan. Det låter exotiskt och jag sluter ögonen en stund. En räv skäller, kanske det är därför som skatorna samlats, och jag är tillbaka i min have. Min alldeles egen plätt.

Just nu oroar jag mig inte för det där trista meddelandet som kom utan ett inledande Hej. Jag bryr mig inte om att jag inte kan öppna Messenger och att jag bara kan läsa inledningen. Det känns till och med skönt. Annat var det inatt, med tankarna på vad som kunde ha hänt, på vad som varit orsaken till den där plötsliga kontakten. Kanske mamma farit illa, kanske var det något jag inte kunde göra något åt, kanske en kommentar som handlar om mina tillkortakommanden som människa, att jag inte räcker till, hur hatad och avskydd jag är... Men det var då. Nu är jag i min egen bubbla och låter mig få vara det så länge solen skiner över trädgårdsmöblerna och katterna njuter av värmen. Det är faktiskt underbart att få ha ett jobb och kollegor att vara ledig från. 

Och nu sjunger koltrasten. Ja, oj vad han kan sjunga.

Mr Joy - Karin Krog & Friends

*En Gatekeeper har troligen hört din favoritlåt sedan spädbarnsålder, och upprepande gånger hävdat att just ditt resmål är hens sedan oerhört länge hett efterlängtade plan, vilket upprepas så ofta att det blir taget för sant av de övriga i gruppen och din plan blir plötsligt en kopia. En G. kontrollerar och begränsar tillgången till något begärligt. Sociologiskt sett, en person som avgör ett socialt sammanhang, vilket ofta sker genom manipulation och utfrysning för att sänka en individs status i gruppen. Inom journalistiken är G. en person som gjort sig pålitlig i ett socialt nätverk och kan av andra betros med att avgöra vilka som är trovärdiga. En karaktär som klippt och skuren för en roman.

 

Ideell rapport

 Över ett år har gått sedan jag arbetade för en lön, nu har jag gått in i ett avtal om att försöka jobba heltid. Jag skriver försöka, eftersom kroppen inte ska behöva känna sig som att den befinner sig i ett inbördeskrig igen. Jag vill slippa vakna med hjärtklappning mitt i natten, och slippa känna den där oförklarliga paniken som gör att hjärnan rusar och tankarna fladdrar. Det måste gå, helt enkelt. Efter så lång tid har man en hel del saker att ta igen, som reparationer och annat tjafs som har fått stå ogjort. Och garderoben kan man bara glömma. Men eftersom vi lever i en tid när prominenta personer som King Charles lappar och lagar sina persedlar, så kan väl jag. Mina kunder ska också få se hur det verkligen ser ut på landet. Jag skäms inte för mig. 

 

slaggsten vid avverkningsanmäld skog

Det är mycket som händer med vår södra landsända. Västra Götaland är, efter Västerbotten, det län som idag står för störst andel avverkning i landet, skriver dottern i sitt examensarbete, som ska handla om skogens naturliga predatorer av granbarkborre och jag följer arbetet med stort nöje. Ett annat av de många små projekt jag arbetar med, vid sidan om lönearbetet, är att hjälpa henne och några ideellt arbetande skogsmullar med att besöka platser och notera så mycket jag kan. Häromkring finns det fantastiska, naturliga sumpskogar, några har ännu sluppit djupa ärr av skogsmaskiner, men det är förstås en tidsfråga. Även alkärren börjar avverkningsanmälas nu, och vad händer sen, ska de få planteras med gran? Hur man som ideellt arbetande idealist ska hinna motarbeta den politiskt sanktionerade, rovaktiga skövlingen av de sista naturliga skogsbiotoperna, är en gåta, särskilt då det nu har beslutats att Skogsstyrelsens handläggare inte längre får kontakta markägare efter inkommen avverkningsanmälan. Experterna får alltså inte ge tips, eller komma med förslag på alternativ avverkning för att bistå ägarna i arbetet med att skydda biologisk mångfald. Det är verkligen nedslående. Men man gör så mycket man hinner, och kan. Jag tänker sova med gott samvete. 

Det är verkligen tragiskt att se på hur skogsägare luras av skogsindustrin. I tron att äganderätt handlar om att exploatera, och att förvaltande innebär att lyda bolagens produktivitetskrav, förstörs nu det svenska markvärdet för kommande generationer. För en handfull kronor. Varför och vad är det som gör att generaldirektörerna och alla möjliga chefer kan ta ut sådana hisnande löner ur något så långsamt växande som virke? Kan det vara en bubbla. Kan det bero på att de svenska träbolagen har en kartell. Jag önskar att de svenska bönderna var mer som de franska. I Frankrike sker nu ett folkligt efterfrågat, medialt fokus på klimatfrågor och man lyfter även det mystiska sammanhanget mellan ekonomi och klimat / miljö.

Våren börjar komma med mer värme, och det är ljust och fint när man åker härifrån och ljust och fint när man kommer hem igen. Jag hinner ta en runda till kvarnruinen efter frukost innan jag far, och får med litet tur se litet kul vårnyheter innan kvällsmaten. Nu blommar svalörten, och då är det snart dags för svalorna att svänga sina lovar runt dammen igen. Det ser jag fram emot. 

Slaggsten från myrmalmsframställning

 

Jag läser Kvinnorna och staden, av Kerstin Ekman

Paris dom

 Genom de otvättade fönsterna skiner en obarmhärtig sol. Där ute sitter en skata med stjärten på sned och skvallrar om att det ännu blåser friskt. Här inne vilar två katter framför en brasa och snart är det sista morgonteet urdrucket. Vi har nått in i april efter en kylslagen marsmånad. Första arbetsdagen blev framskjuten och hon fick tid att avsluta ytterligare några projekt och handla sig litet nödvändigt. På sängen i tösens rum ligger piggt randiga strumpor vid sidan av t-shirts utan hål, och väntar. 

Solen skiner och det är nollgradigt ännu, hon planerar för en utedag men drar ut på frukosten. Hettan från kaminen slår spisrosor på kinderna och klädlager efter klädlager skalas av. På radion hörs nyheter som hon just nu inte vill bli påmind om, även i närheten händer saker hon inte vill veta av. Ting som matar tungsinnet. Kvinnor som fängslas, män som går fria, skogar som skövlas, vattentäkter som dräneras. Hon tänker att skändning och utarmning inte är obegripligt, utan att de är en konsekvens av att privilegiet sitter på händerna och väntar på att allt blir bra, att allt är "fullständigt normalt". Denna satans orättvisa. I Parisnatten är det redan sommarvarmt och de kala trädkronorna skänker ingen skugga på dagen. Presidenten ber sitt törstande folk att äta kakor. - Spola med ert duschvatten, gott folk.

Jag påbörjade ett nytt kapitel på min bok men har svårt att få ihop det. Världen är ett aprilskämt och mer surrealistisk än min vildaste fantasi.

Portishead - Roads

Har läst: Häxringarna och läser nu Springkällan av Kerstin Ekman, kanske letar jag efter svar i trilogin om samhällsförvandlingen runt industrialismens första dagar. En stadig kvinnas röst ger i alla fall ro i oredan.