Qualia

 När upplevelsen av upplevelsen är större än händelsen, då sker något som filosofiskt brukar kallas för qualia, vilket handlar om vikten av det subjektiva i allt vi gör och beskriver för andra. Länge har människan gått och funderat kring vad som är verkligt, viktigt, riktigt och sant, och svaren varierar både med tidpunkten och frågeställaren. Att känna något inom sig handlar om måttet av tillfredsställda förväntningar, vilket i sin tur handlar om personliga antaganden om vad man bör, skall och vill fylla livet med. Och i sin tur handlar detta naturligtvis om möjligheterna att utföra denna ganska egocentriska trip. Inte alla har möjlighet att se bortom behoven, och därför kan t.ex. upplevelsen av en solnedgång bli traumatisk för en person i hungersnöd, men fantastisk för en förälskad romantiker. 

Rollo May beskriver människans utveckling i fyra steg, ungefär som Freud men utan att vara lika strikt evolutionär, May tänker sig att vi flexar mellan stegen emellanåt men för enkelhetens skull brukar man förtydliga stegen i ålderskategorier. Först är [barndomens] okunniga Oskuld som bara tänker på att fylla de egna behoven, över till den ifrågasättande [ungdoms]Rebellen som kräver frihet men saknar förmåga att axla ansvaret som kommer med den. Vidare till [vuxenlivets] Normalen som tycker att ansvaret är för tungt att bära ensam och därför söker gemenskap i det ordinärt vanliga och hos traditionerna, och slutligen till den [mogne och åldrade] Kreative som har insett att existensen går utöver egot och därmed har förståelse och respekt för skeenden utöver den egna sfären. Rollo May fick själv tidigt ta stort ansvar hemma och det är säkert därför han i sina texter betonar vikten av en existentiell hållning till livet, och särskilt ångestens betydelse för vår individuella utveckling. Det finns en vacker tanke där som jag vill dröja litet vid. Ångest är ingen vacker sak, det vet alla som en gång har stirrat den i vitögat, samtidigt inser vi också hur viktig ångesten har varit när vi lyckats ta oss igenom den. Biologiskt sett, genom att känna att något är fruktansvärt fel och obehagligt lär vi oss att bryta mönster och ta nya vägar. Vi stannar inte i konformitet längre än vi har behov för, och söker sanningar på håll och i skrymslen där vi tidigare inte brytt oss om att titta efter, och kanske inte ens såg till en början. Genom att utsätta oss för olika möten lär vi oss vikten av att utsätta vår bekväma tillvaro, tryggheten i stunden, och att livet handlar om det. Förmågan att tackla ångest är enligt May det som definierar oss som individer, och blir vår ränsel på vägen förbi trauman. Hur vi hanterar problem, om vi gör det, och varför, är frågor som alla en gång ställs inför. Lösningarna och svaren är subjektiva och omöjliga att mäta och kvantifiera. Så åter till ordet Qualia, som etymologiskt kan härledas till kvalitet och handlar om upplevelsen av en något förhöjd egenskap, gärna i steg och med olika värde som är specifika för just dig. Hur upplever du själv dis och dimma, smaken av vatten, eller doften av sumpmark? 

 

Ångesten visar att det finns värden hos personen i fråga, hur fördolda de än är. Utan värden skulle han eller hon endast uppleva en steril förtvivlan. 

Vi står inför det största hotet någonsin mot människans överlevnad. Jag tror att varats möjligheter framstår ännu tydligare i kontrasten mot utplåningens möjlighet. Människan är fortfarande den varelse som kan förundras, som kan hänföras av en sonat, som kan sammanfoga symboler till en dikt som glädjer våra hjärtan och som kan uppleva en soluppgång med en känsla av vördnad inför det storslagna. 

Allt detta utgör något typiskt för varat.

      Rollo May

Jag läser: Den omätbara människan av Rollo May

Ace Of Spades - Motörhead