Med Snorre i hönsgården

Disco (no pun intended)

Alltså, bland det roligaste jag har upplevt är att skaffa höns. Redan tre dagar efter ankomsten har de lärt sig hitta hem när det mullrar, och katterna som jag var litet orolig för, har faktiskt varit lugna som filbunkar. Nåja, Snorre är som han är, undviker dem mest och kan inte för sitt liv förstå att hönorna inte uppfattar hans flirtande, som han upprepade gånger gör emot dem genom snälla blinkningar, sådär på katters vis, och får lunka därifrån utan kontakt.

Hönor, det finns många som menar att de är dumma som spån men det håller jag inte med om. De har olika sätt att visa uppskattning på, och kluckar sig nöjda genom dagen. Punktliga är de, med. Exakt klockan sju skall det helst spatseras ut på rad. Just idag råkade det dock bli litet sent med lucköppningen eftersom jag hade varit ute och slarvat kvällen före, men jag tänkte att det fick vi kompensera genom första riktiga utevistelsen. Likadant är det med sittpinnedags, exakt klockan sju sitter de inomhus och då hör man genom brädväggarna hur de myser, och när luckan fälls ner är det alldeles tyst. Snacka om kadaverdisciplin, och då har vi inte någon tupp till hjälp. Vi får ägg ändå.

Det ska bli så kul att lära känna deras signaler. Jag har redan noterat ljudet för när något alldeles särskilt gott har hittats, för då lyssnar alla och tittar stint, sådär som dinosaurier nog gjorde, åt samma håll. Ett annat enkelt ljud att förstå sig på är när ett ägg är lagt, för då är man väldigt stolt. Särskilt Brünhilde, som lägger upp en ljudlig aria som mycket väl kan vara under ett par minuter. Dino, däremot, är den mer försynta typen, hennes värpsång låter mer som ett gnolande. Ja, det är för kul. Well... Guess you had to be there.

Jobbet har börjat och det har väl gått bra, jag ska försöka mig på litet bättre tidsdisciplin och verkligen se till att jag inte gör fler timmar än jag är kontrakterad för, men även jag lär mig väl så småningom hur den slipstenen ska dras. Hönorna får väl visa vägen.

Goldie, Disco, Gammelmormor, Silvia, Brünhilde och Dino