cykler

Augusti har inletts med stabilare väder och det verkar bli några bra dagar för att kunna hänga ut tvätten på tork. Även om klädhögarna visserligen alltid är oansenliga sommartid kan det där med tvätten vara ett litet huvudbry här på torpet. Än är det för torrt och vattnet måste ransoneras, eller så är det för fuktigt för att torka - vilket har varit fallet under den här sommaren. Vatten gör sig ständigt påmint här, det är inte så att jag beklagar utan det är mer en realitet att begrunda som jag önskar att fler kunde ta fasta på. Vatten är vår viktigaste råvara, och kring dess gränser har det alltid skett stridigheter och konflikter. Med rördragningen och vattenkranarna försvann den insikten, och därmed även respekten för vattnet som livsmedel och livgivande medel. Sjön Bolmen i södra Småland försörjer hushållen och fabrikerna i de stora städerna i väst. En kort stund kommer det dyrbara vattnet vara färskvara, för att snart ledas vidare ut i haven som gråvatten, tillfälligt renat från slam och fosfater, medan kemikalier och medicinalsubstanser ansamlas och berikar haven. Det som inte syns, eller luktar, det finns inte.

Det börjar bli riktigt fuktigt i luften igen och även om det egentligen är för tidigt än, så gör sig ändå hösten påmind i dofter och sysslor. Igår kväll anlände vedleveransen, något mindre omfångsrik än förväntad så tösen och jag fick in den i skogsskjulet under samma kväll. Min leverantör är alltid så vänlig och lossar på min parkering, och igår blev han tvungen att köra två vändor, inte för att lasset var stort utan för att hydraulslangen brast då han knixade runt med traktorn. Stackars man, han driver ett jordbruk på egen hand och det tycks alltid hända honom något tidsödande när han hjälper oss andra. Jag får gå dit en dag och tacka ordentligt, något jag lovade göra förra året, redan. Tiden går.

Jag har nyss kommit hem från mitt extraknäck som hönsvakt, och har parkerat cykeln en stund. Inne i lillstugan surrar en tvätt som kommer att ta halva dagen att torka. Idag sken solen tidigt, och både fåglarna och de fyrfota smådjuren hade varit på benen sedan en stund. Grusvägen på vägen till gården med hönsen var ännu nattfuktig av daggen och det doftade gott från tallarna och ormbunkarna. En häger lyfte i motljuset då jag gick upp för den nyklippta slänten mot den vackra fyrlängade gården, och flög i riktning mot gåsadammarna som har blivit rensade och fina, och en kanin pilade förbi i motsatt riktning. Uppe på gårdsplanen doftade det rent av lavendel, gruset var nykrattat och prydligt och hönorna kacklade otåligt där inifrån hönshuset. Så snart luckan öppnades vankade de gamla damerna ut i gåsmarsch utför spången ned till äppelträdgården, nöjt skrockande, på väg mot dagens äventyr.
En gröngöling som suttit vid en av de resterande tallarna vid Bolmentunnelns skövling for upp med ett hest rop och fortsatte inåt skogen, och en hare löpte lojt framför på grusvägen innan den vek av i riktning mot kohagen. Själv försvann jag in bakom hålet i bokhäcken för att möta dagen med en till härlig ledig dags utefrukost.