Om man tar vägen genom Söderto i Lyby socken och lyfter blicken en stund från GPS:en syns ett fortliknande residens torna upp sig mitt i en åker. Byggnaden liknar inget jag tidigare har sett, men ändå vilar det något bekant över tyngden och på det vis huskroppen är inflätad i trädkronorna. Tanken som slår mig, där jag står vid landsvägen och har parkerat bilen på litet avstånd, är att det känns som att befinna mig mitt i en Spaghettiwestern. Jag kan riktigt höra Ennio Morricones toner i bakgrunden. Dagen då jag besökte Karl-Göran Perssons livsverk höll grannen just på att höstharva, det var torrt och gult och nejden låg inbäddad i dimmorna efter de siluriska bergarterna som utgör Löberödsslätten. Det gulnade byggnadsverket låg djupt inbäddat i skuggorna av det sensommarmörka bladverket från kastanjen och boken som Gören varit så rädd om. Jag hade hamnat i Arkadien.
Om Karl-Görans livsverk finns det mycket att berätta, och alla man möter har en bit att lägga till i det som utgjorde livspusslet, och som gjorde honom så omtyckt. För omtyckt det var han, filuren, originalet och särlingen. Allt byggnadsmaterial, alla gamla cykeldelar, rälsar, emaljerade kannor, nozagfjädrar och sängramar, alla cementsäckarna och plankorna som utgjorde det ständigt växande hemmet och borgen, betalades för egna slantar och drogs fram på egen hand. Han hade ju pensionen, och så levde han på hårt rågbröd. In i det sista lär han ha arbetat, när han inte var med på gillen såklart, för då drog han på sig den vita huvudbonaden och utgjorde gärna festens medelpunkt. Det syns på de gamla fotona, hur Karl-Göran, eller Gören som han kom att kallas, älskade att vara bland folk.
Han var stark som en oxe, Gören, drog ensam hövändaren som ung, ändå var det rädslan för ryssen som utgjorde hans livsverk, och det unika tidsdokument som ännu står att beskåda i det lilla vackra Söderto ute på det mittskånska slättlandet.
Det finns så mycket att tillägga, men likt alla konstverk måste man vara på plats för att kunna göra sig en uppfattning om personen och verket. Och om allt vill sig väl kommer borgen, funkishuset, fästningen och skyddsvärnet att bli film. Det finns långtgående planer.
Idag ägs marken och huset av en arkitekt, och verket beträds med yttersta försiktighet och på eget bevåg. Var rädda om er, och betänk det intressanta kulturvärdet som har så mycket att berätta om både framtiden och dåtiden, om människors kamp och värde i en värld som samtidigt kan te sig både glädjande och skrämmande.
Funkishuset - Fästningen i Söderto som skulle skydda mot ryssen - Gammalstorp.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar