Rötmånaden har lagt sitt lock över oss, och såväl dofter som lukter förstärks i den fuktiga luften. Ibland hörs gärdsmygens sång från bäcken som har fått en bottenskyla, och från dungen med ekarna, asparna och björken hörs en trädkrypare vissla. Utöver hackspettarnas smatter är det ganska tyst i övrigt, det är några finkar som varnar och sen hörs ju mina höns förstås.
Igår tog jag min nya arbetskamera och for till Fulltofta för att lindra ledan. Uppe på tornet stod ett mindre gäng äldre skådare, vi språkades vid en stund medan vi njöt av utsikten över Ringsjön. Det var mycket fåglar, mest hördes tofsviporna, sädesärlorna och gässen förstås, men även några grönbenor. Ute på sandrevlarna hade ca 18 ägretthägrar landat för att äta upp sig inför resan. De gick där och lyste så grant i diset från regnet, böjde på halsarna och visade upp sig i hela sin gracila spänst.
Ute på storkhägnet var det full aktivitet, jag fick noterat när en stork fångade en större sork, jag gissar på vattensork, som den glupskt slukade. Uppifrån bona och från hägnet hördes klappret från flera storkar, det ljudet är svårt att ta miste på. På tyska kallas fågeln Klapperstorch, på förekommen anledning.
Just avslutad bok: Artur Lundkvist, Snapphanens liv och död
All Them Witches - Lights Out
ATW - The Children Of Coyote Woman
ATW - Saturnine & Iron Jaw
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar