Det börjar bli litet mer livat i buskarna igen, efter något jag uppskattar till en hel månads tystnad. Juli ska vara den fågeltystaste månaden, efter häckning och matning har de små liven allt annat att tänka på än att roa oss beundrare, såklart. Det fina vädret har återvänt och jag har varit ute på en dagstur till Hässleholmsområdet och kollat in trollsländor i Porrarp, besökt en enorm ek och pratat med en pigg 87-årig man med minnet fullt av gamla skrönor, stött på en historieuppväckt snapphaneintresserad motorcykelman vid monument, fikat på en brygga vid en göl, fuktat varma tår vid en vacker mossgöl, och ätit god mat i en prunkande trädgård bland blommor och bin, och så har det blivit vin och cigarr i trädgården tills ljusen i kandelabrarna brunnit ut, och mygg och annat knytt har tyckt att det har fått räcka. Första gången någonsin har sovrumsfönstret kunnat stå öppet, vilket har blivit en av sommarens stora hitar, och så har jag återupptäckt känslan av äkta närhet, något som är dyrbarare än något annat idag eftersom det kräver tillit och förtroende, och gjort litet roliga upptäckter i trädgården nattetid. Såväl däggdjur som fåglar har gett sig tillkänna, även några som jag aldrig tidigare hade stött på, som vaktlar, men även igelkottar, morkullor och ugglor prasslar och låter sig igenom sommarnatten. Nattvak är klart underskattat. Det är fina saker som jag tar med mig in i sista lediga veckan, vilken kommer att gå till fortsatt pyssel med hönsgård och trädgårdsfix. Kanske en grillkväll med kräftor, några cykelpromenader med dopp i en insjö och så fortsatt simning tills utebadet stänger blir det med all säkerhet.
Jag läser: Artur Lundkvist Livsfris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar