Uppbrott, avbrott, brottstycken

Den mätta dagen, den är aldrig störst. 
Den bästa dagen är en dag av törst. 
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. 
Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. 
På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. 
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. 
Oändligt är vårt stora äventyr

Så kom den då, den där dagen som jag har gjort allt för att slippa tänka på. Planen att ha något roligt att göra för att lägga känslorna åt sidan gick också i stöpet. Aldrig blir det som man tänkt.
Nu sitter man här. Var det verkligen allt. Tomheten.
Karin Boye hade inga barn, hon hade ingen att sakna så att hjärtat blöder trots att man hela livet har gått och intalat sig att man gillar ensamheten, hon hade ingen som sitter kvar i väggfärgen, i planteringarna, i kylskåpsmagneterna, de tomma bokhylleraderna. Det fanns ingen som fyllde hennes liv med självklar mening. Ingen att dölja sin oro för i onödan, ingen att bli arg på och försonas med utan ett överflödigt ord. Ingen som gav henne en morgonkram, eller en nattpuss, ingen som kunde reta gallfeber på henne och få henne att skratta åt det på samma gång. Ingen som fick henne att skämmas för att hon skriver som jag gör just nu, ingen som hon kunde förklara för att tiden är en sak, och glömskan en annan. Ingen som kunde ge henne trösten hon behövde just. precis. när. den. behövdes.

Att vara mamma är att vara stark när allt annat är svagt, och vara svag när allt annat är starkt. 
Jag läker.