sorg

Solen skiner och jag sitter ute med boken i knät. Frukosten är äten och katten har slickat i sig resterna av yoghurten, det är bara teet kvar och det behåller jag själv. Sedan en dag har jag brottats med svarta tankar, det är mitt förflutna som spökar och som väller fram, och trots att de unga blåmesarna och stjärtmesarna livar upp bland trädtopparna är jag svårväckt. Igår kom katten till mig, i knät tog hon över min sorg tills hon märkte att jag blivit gladare igen. Djur är fantastiska, deras förnimmelser av känslor har vi människor framgångsrikt bearbetat bort för att bli de rationella, elaka, vinstdrivna och detaljperfekta varelser vi är idag. Helheten har vi glömt, jaget står först, det eviga är nu, nu, nu.
Jag är kanske trött, tog ut mig igår när jag byggde om hönshuset och baxade och knixade med mina handverktyg. Det går snart över. 
Nu ska jag läsa en stund, och när tösen har vaknat tar vi vårt kaffe gemensamt och vid det laget skiner solen även över min plats på jorden.