Hönsmamma

Spader Madame, gammeltanten

Nej, nej, nej, kan ingen stoppa tiden! jag är inte färdig med semester än.
Fyra veckor tog snabbt slut, jag hann alltså precis med att göra allt som jag hade föresatt mig att göra, plus litet till, så nu är jag allt litet trött igen.
Idag kom hönorna hem till torpet, två lass med pryttlar och pinaler blev det innan T och jag kunde sätta oss ned i fåtöljerna jag hade riggat upp framför hönsgården och dricka dem en välkomstskål till. Det tog en stund för hönorna att komma till ro, fyra gånger tror jag att de gick upp och ned för rampen innan de beslutade sig för att det ändå var tryggast inomhus. Det var bara högsta hönset Silvia som resolut bestämt sig för att sitta kvar överst på stubbtraven, hon ville inte gå in med pöbeln. Henne fick jag bära in när klockan hade blivit mörkt, och se, det var nog inte så pjåkigt ändå, för hon kom snart till ro och tystnade.

Idag blev det bad i gölen, med sedvanlig sittning på stenen mitt i vattnet. Runt mig flög trollsländorna och kom så nära att jag nästan tror att de tog mig för en sten och ville sätta sig ner för att pausa en stund. Jag måste hitta på ett sätt att simma ut dit med kameran, idag hade det kunnat bli riktigt fina bilder. Jag får nöja mig med de jag har i minnesbanken tills vidare, det kommer fler fina dagar, och gölen ligger kvar.
Där ute sitter jag på en sammetsmjuk rund sten, och kan koppla av och från allt som händer runt omkring. Jag blundar en stund och lyssnar, och när jag öppnar ögonen igen är allt det vackra kvar, precis som förut.

Disco, divan