Näktergalen

näktergalens bo

förmiddagsregnet såg till att det  blev en promenad istället för trädgårdsfix. Under dessa två timmar växlade vädret från regn till sol och jag fick se en hel del nyheter sedan resan till Paris. Grönsångaren klirrade silver och runt näktergalsdungen fick jag höra fjolårets fyra hanar tävla om reviret. Med sina knivskarpa toner ekande mellan ekstammar och stengärden är det som att vandra i ett exotiskt landskap, jag vet inget vackrare. Minns när pappa tog oss med till Ingeborrarp för att lyssna. Bland tät och fuktig grönska, i ett gammalt stenomgärdat odlingslandskap med en gammal kyrkoruin kantad av fläder och syrén, blandskog och täta mattor av liljekonvaljer, kände jag för första gången något jag senare tog med mig vid tider av sorg och kris. Djup vördnad, en plats att finna ro. Precis som här.

tranpar

en ensam kalvtjur på bus

...men tryggheten är aldrig långt bort

Nu knoppas det överallt och undervegetationen inne i skogen frodas, vid ödetorpet blommar liljor och gullviva och vid de skyddade söderlägena är det blått av skogsviol, vitt av buskstjärnblommor och vildsmultron och grönt av tätt rullade liljekonvaljcigarrer. Det doftar ungt och friskt.

Överallt kutas det runt, det är som om alla hade brått att ta för sig av det spirande livet. Snabbfotade harar, ystra kalvar, galna tofsvipor och en kärlekssökande fasantupp. På fyra ställen i närheten häckar nu tranor i mindre grupper om fyra-sex individer. Jag råkade klumpigt skrämma upp hägern från sitt gömställe då jag snubblade över en gren. Nu vet jag var de håller hus. Hägrar är vackra varelser, så gracila.

slån

skogsviol

Hemma igen, snabbt ombyte och iväg för att hämta T i skolan för simning i grannkommunen. Långa heta duschar, bastubad och doftande hudkräm. Lyx. Nu har vi ätit middag och hon spelar på sin älskade gitarr, det enda hon verkligen saknade i Paris. Gitarren är hennes sätt att varva ner, den och pennorna. I morgon hämtar jag henne hemma hos pojkvännen...

vildapel