första kärleken

I undrade redan kl 8 när T kunde komma tillbaka idag. Han visade sig vara en rar och trygg påg, den yngste i en skara på fem och det blev en varm, om än kort stund framför farstun till den lilla gården i Aggarp vid Fågelsång, där familjen bor. Pappan höll på att rigga upp kameran och mamman tog emot med bara fötter när jag kom för att hämta tösen igår. Nervositet, som snart byttes mot värme. Tänk så mycket man kan ha gemensamt, även utanför sådant som fotografi, Vasastan, naturlängtan, enkelhet. Vi fattade tycke med en gång, så är det ibland.

Nu har jag följt med tösen med cykel en bit, vägen går genom de vackraste små samhällena, beteshagar och skogspartier, och kommit tillbaka hem. Kaffe och musik. Tankar på livet.

Jag är så himla glad över att se hur T ser på kärlek, att hon inte har blivit skadad av sådant som har hänt oss. Hon är en klok och trygg person, och brukar säga att vi två kompletterar varandra perfekt. Den bilden har hon använt för att bygga upp sin egen vision av tvåsamhet. Mitt hjärta smälter av att se dem ihop, där finns ömhet och förståelse, respekt och djup, innerlig längtan. Allt jag behöver veta.