fredag 29 maj 2015

Revelator

betygssättning, check! ytterligare en sak att lägga på minnesbanken.

Efter arbetet hann jag lägga dagens sista soltimmar utomhus med boken, fjättrad vid någon annans romantiska tankar, någon annans intima stunder. Jag funderande ett tag på om jag skulle delge mina egna hemligheter en dag, på om det finns några poänger i mitt liv som jag tycker världen skulle må bra av att veta. Alla bär på en historia, det gäller väl egentligen bara att skildra den på ett tillräckligt bra sätt, sedan spelar det kanske ingen roll vad det är man berättar? men det innebär också att öppna och skänka bort delar av sitt juvelskrin och där befinner jag mig inte. Inte nu i alla fall, kanske aldrig.

Jag läser vidare och minns, drar paralleller och jämför. Jo, visst har jag levt. En gång för längesedan skulle jag flytta med till Korsika, jag hade kunnat bo i Paris, Kiel, Wien, Los Angeles, Lethem... om jag hade släppt taget och följt med en annan persons önskningar, men det har jag aldrig gjort, jag har gjort andra val, mina egna. Kanske för att jag känt mig säkrare nära hemmet och vem vet, kanske jag har varit det. Det enda jag vet är att mina val har skapat två bästa vänner och en dotter som är värd alla världens kval, den saken står klar. Och bara för att en är bosatt i skogen och närmar sig de magiska 50 är inte livet slut.


"Men varför är ensamhet värre än ett dåligt förhållande? Varför var det så hemskt att vakna ensam i rentvättade lakan, sträcka ut sig framför öppet fönster i klar morronbris, själv bestämma när man ville gå upp, läsa hela tidningen i lugn och ro, ställa in det radioprogram man ville lyssna på till frukosten och sedan planera dagen för sig själv eller med andra människor efter egen lust och vilja? varför var detta värre än att vakna i en relation med någon man hade slutat att älska? Vad var det som var så fruktansvärt med att vara på egen hand?
Den heterosexuella tvåsamheten var framförallt en funktion av samhällets kommersialism. Företagen ville till varje pris sälja prylar, och därför bestämde man sig för att haussa parförhållandet och den romantiska kärleken så mycket som möjligt. Love for sale! Kvinnor trodde att de alltid var tvungna att göra sig vackrare än de var, och spenderade miljarder på make-up, push-up-behåar och sidenunderkläder. Männen i sin tur försökte putsa till sig med after shave, slipsar och snygga kalsonger, sedan konsumerade man musik, böcker, tidningar och filmer som hyllade romanser, vilket drog in nästan obegränsade tillgångar åt de företag som sålde dessa produkter. Kärlek befrämjade konsumtion. Ensamhet, eller vänskap, gjorde det inte. [--] Naturligtvis hade männen allt att vinna på att hjärntvätta oss kvinnor om vikten av till varje pris leva i en heterosexuell tvåsamhet och påstå att man annars bara var en halv människa, ständigt på jakt. Denna uppfattning blev som ett osynligt koppel som omöjliggjorde vår egentliga självständighet, så att vi fortsatte att koncentrera vår uppmärksamhet på dem. Det var därför det publicerades böcker som "kvinnor som älskar för mycket", det var därför kvinnor stannade i relationer med män som misshandlade, förnedrade och våldtog dem. Detta skedde för att vi kvinnor sakta men säkert, från Askungen som barn och fram till Pretty Woman i vuxen ålder, hade övertygats om att en man i ett heterosexuellt romantiskt förhållande var själva grunden för vår existens, och att vi aldrig skulle bli lyckliga utan den. I avsaknad av en man skulle vi förbli anställda slavar eller horor, det var sens moralen i dessa berättelser. [--]" 
Skrivet av en författare som senare återgår till ett heterosexuell relation, men tänkvärt, särskilt med tanke på hennes utgångspunkt; den svenska sociala gräddan. Maktcentrum, ekonomer och jurister.

Pretenders - Don't Get Me Wrong
Gillian Welch - Revelator

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar