Morgonen inleddes av att den lilla grusvägen plötsligt fylldes av en karavan av gamla traktorer som majestätiskt ringlade sig förbi torpet. Vilken härlig syn! Jag blev så exalterad när jag sprang efter kameran, att jag sedan fick leta efter spelkorten jag hade haft i handen. Blickar av uppskattning, vinkningar och busvissel, rost och rödlack, maskinmuller. Nörderier...
Efter en lång promenad i fuktig grönska och med öronen fyllda av fågelsång hade jag helst velat kröna upplevelsen med ett dopp i gölen, skogen var ljum och jag hade blivit svettig av tempot och fleecejackan. Imorron tar jag med en handduk och lägger på bryggan medan jag vandrar runt, vattnet är klart och inbjudande, och tar jag cykeln dit kan jag se till att trampa mig varm tillbaka, om det skulle behövas. Nu när hemmet inte behöver värmas upp med brasor har jag mycket tid över för annan njutning.
Vid snåret där näktergalarna bor träffade jag östgrannen i korsvirkestorpet som jag inte har sett förr. J som bor där, ensam med barn i sin backstuga - precis som jag - höll på med stenläggning, precis som jag hade planerat, så vi stod och pratade en stund och delade erfarenheter. Det visade sig att vi hade en hel del gemensamt. Världen är bra liten.
Det kan bli en bra sommar. Nej, det ska bli den bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar