Status

oansenlig, fast med kvaliteter

jag sitter i trädgården, min livsoas. Kaffet är urdrucket och några statusar lämnade på fejan. Inombords är jag tom, urholkad. Kanske det beror på solen som vägrar ta av sig molntäcket, men mest beror det på en gnagande känsla av otillräcklighet, det vet jag. I morse lämnade jag tösen och hennes pappa på stationen i Höör, de är nu på väg till Spanien. En vecka innan skolavslut, eftersom det passade hennes pappa.

Jag tänker på vardagar, på regndagar, på kortspel och gölbad, fågelkoll och promenader, på musik och  relationssnack, på födelsedagar och middagar, på söndagspizzor och presenter. På allt sådant som hör till vardagen men som inte räcker till för att läggas ut som statusrad. På att jag är en snäll individ och inte missunnsam, avundsjuk eller svartsjuk. Nej, det är jag inte. Aldrig.

Det är bara det, att ibland känner en sig genomskinlig. Osynlig. Men en ska alltid jämföra...

Hoppas att solen snart är tillbaka. Handduken är redo och packad och göken gal från öst.
Om en vecka är tösen tillbaka!

Nils Lofgren - Keith don't go


Det började regna och jag slapp klippa gräs, tvätten hängdes upp under taket till lillstugans farstukvist. Nu har jag simmat i badhus och bastat, ätit middag och kommit på att jag får trevligt besök i morgon, sådant lättar upp. Skamset ser jag tillbaka på morgonens gnäll, men så ser mitt liv ut för närvarande. Ömsom vin och ömsom vatten, helst varje dag och med korta intervaller. Jag ska inte klaga, inte alls. För tösen har det bra och jag är nu torr och varm igen och tänker jag efter så ligger det en goöl kvar i kylen. Och nu är den framför mig och snart i kistan. Skål!

APA från veckans sillåpäror

Katla lagar sju sorters APA - Mammas nya kille