 |
| Sofia Sandström om cykloper och ambivalens |
det händer så mycket inom kulturdebatten just nu att jag inte vet var jag ska börja. Kulturman eller kulturkvinna? påhopp eller försvar? om du frågar mig tycker jag förstås att både Ebba Witt Brattström och Karl Ove Knausgård både har rätt och fel och att ambivalensen skall regera. Ebba gör helt enkelt sådant som män har gjort så ofta före henne, tar sleven ur Victor Malms torra grötmyndiga akademikerstil ("det anstår inte en litteraturprofessor...bla bla bla") och slätar till honom med en rejäl dräpa. Det får hon naturligtvis sota för, för den som sig i leken ger... men visst har hon fog för att ge svar på tal och likaså Knausgård, även om jag kan tycka att hans harang blev en smula pinsam i sammanhanget, men det står för mig. Malm använde sig av EWB för att få kulturellt kapital, och så fortsätter det. En lavin av kränkthet som för med sig läsare, skribenter, tyckare och twittrare.
Många vill alltså vara med och ta del av kakan, än svänger svansen hit, än dit. Men viktigast är det livaktiga samtalet och att svansföringen är hög. Vore det inte för Witt Brattström så hade morgntéet varit lika ljummet trist som alltid. Hon vet mycket väl vad som krävs för att få igång mediadrevet, för det är här allt händer idag. Tonen har skärpts, dialogen är kladdig, eftersom det säljer.
Ebba Witt Brattström har anklagats för än det ena, än det andra, för att hennes debattinlägg skulle innehålla personliga kvaliteter och att hon anlägger en hätsk och mästrande ton, men hur är det då med de män som känner sig kränkta av hennes tigersprång? i högerns tidskrifter blir deras haranger omhuldade som klassiker, medan hennes bör stå vid skampålen. Hos vänstern är det tvärtom, här välkomnas hennes ilska medan kulturmannen liknas vid fascistisk monokultur. Någonstans mitt emellan - om man orkar och har tid att läsa mellan raderna av dessa spaltmetrar - kan jag tycka att alla har rätt, konst är och förblir fiktion och den som inte förstår det kanske bör ta om en klass. Men viktigast av allt är att vi äntligen har fått en kulturdebatt som glöder! för utan den skulle vi dö av törst i en öken befolkad av manliga kulturgenier.
Litet humor har väl ingen dött av, eller?
Satin Whale - Desert Places
Octopus - We Are Losing Touch
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar