Trots

jag har läst ut boken nu, slukade slutorden med en suck av längtan efter mer. Världen behöver berättelser av Almudena Grandes slag, fler modiga människor, fler kamper av den sorten som handlar om civilkurage; berättelser som handlar om de som stannat hemma under striden, som offrat sin egen säkerhet och liv för en människa med ett familjenamn.

Verkligt hjältemod är mödrar och systrar, halta och lytta, över- och underåriga, alla dessa modiga fattiga människor som inte kunnat fly utan som med hjälp av list och samarbete måste leva vidare trots ett förtryck som fascistregimer utgör.

I ett samhälle där våld göms undan och förtryckarmentalitet får råda blir människan underordnad makten.
Feghet föder ondska.
Kärlek, passion och åtrå växer i motvind. Likt drömmar.

Utan omsorg och värme dör vi, långsamt. Med omtanke och mod tänds livet. 

Astrid läxar upp ett skinhead utanför Fryshuset

SlowGold - Havet