klosterlilja

scen ur Tarkovskys "Rublev"

första mars och snöglopp.
Jag sover länge, tar en långsam frukost medan brasan värmer upp och radion pratar på i bakgrunden. Hittar en länk till alla Tarkovskys filmer och tittar på "Andrei Rublev", "Yttersta Domen" på svenska, en märklig översättning. Genom ögonen på tidernas mest kände ikonmålare skildras det medeltida och feodala Ryssland. Underförstådda paralleller till samtiden. Filmen förbjöds i Sovjet då den kom ut 1966 och visades där först flera år senare, i censurerat skick, såklart. Naturligtvis prisbelönades den i Europa och än idag väcker den nyfikenhet.

De vackra bilderna etsar sig i minnet, svartvitt är vackert, så mycket själfullare än bjärta kulörer. Filmen har underbara, långa tagningar, varje bild är genomtänkt, utsökt, och varje rollkaraktär arkaisk, på klassiskt Tarkovskyvis och precis som det ska vara. Metafysik, historia, konst och kultur, farligt och intellektuellt, vackert och stilistiskt.

När stumpan kommit hem tog vi på oss regnkläderna och gick ut på promenad. Stämningen från filmen följde med under regnskyarna, vi gick i tystnad. Regndroppsljudet varierade, ibland hördes tunga dropp från de höga bokkronorna, ner i lövklädd mark, ibland mer dämpat ner i mossan och ängsmarken där bäckens porl överröstade. De flesta småfåglarna var stilla, ute på fälten vilade grågässen i stora flockar och korpen spred stämning. Grönfinkens gnissel. Hemma hörs nu tranorna varje dag!

Jag kom inte till ödetorpet för att plocka upp klosterliljelökar idag heller, men det tar jag kanske i morgon. Ser fram emot en helvit skogsglänta om några år, alldeles vid bäckens krök, där det är fuktigt och skuggigt och där mitt lilla bestånd av ramslök trivs.

här ska mina klosterliljor få bo

Little Dragon - Twice
The Barr Brothers - Half Crazy