ettermedia

gerillaskylt i Vasaparken

jag hade kunnat skriva om så mycket som hänt under veckan, t.ex. gnälla om det svenska rättsväsendet och den jurisdiktion som ligger till grund för så många märkliga och uppenbart felaktiga domar i övergreppsfall, nu senast en trettonåring på rymmen, eller den nya sporten att skjuta djur för poäng, men jag slutar där, orkar inte kommentera. Säger bara fy för den lede.

Vi matas med så mycket elände i media hela tiden och jag undrar om det inte är dags att lägga ner garden, sovra ordentligt. Jag började med att lägga ner mobiltelefonen och den har jag inte saknat en sekund. Möjligen kameran. Jo, den saknar jag väldigt mycket, särskilt nu när min gamla trotjänare tycks sjunga på sista versen och har fått både fläckar på spegeln och är svår att ladda upp... Men det finns så mycket värre ting, inte sant? och så mycket bättre med! För visst är det kul med internationellt erkännade av vår utrikesminister? Sverige går i bräschen för humanitära egenskaper igen. Stolt.

Som väl är finns alltid musik att tillgå när det mesta verkar hopplöst.

Kvartetten som sprängde