period

en smygtitt genom häcken

vaknade kl halv åtta med en tung huvudvärk, en sådan som säkert skulle kunna beskrivas som betongkeps om man är van vid sådant, själv är jag bortskämd och brukar inte få ont i huvudet så det är väl därför jag noterade småsaken. Kanske värken gjorde att starten kändes tung, alldeles säkert var det gråvädret, men jag har ett tranpar och en ganska tafflig koltrast här utanför som sjunger så gott de förmår och lyssnar jag noga blir det ändå en ganska juste dag. Idag tänkte jag ta hand om mig, börja ändra på en del vanor och försöka lyssna på musik, läsa, testa sådant jag vet jag mår bra av. Lördagar kan jag göra sådant, fastän hittills har jag varit ganska dålig på att ta tillvara på det.

Först tänder jag brasan och ser till att den börjar värma upp huset, under tiden kan jag krypa ner med boken och öppnar dörren in till stumpan så att hennes norrläge blir uppvärmt. Det har varit litet sådär med läsningen på sista tiden, jag har skyllt på ögonen, och tröttheten har ibland varit så övermannande att jag inte har orkat ta till mig text, därför har det blivit en hel del film istället, men nu är det dags igen. En är kulturperiodare.

Just idag fick boken sitt efterlängtade genombrott, Oates är sådan, hon tar god tid på sig för att bygga upp ett persongalleri och stämningen som sedan följer med mig under resan brukar vara mogen runt 200 sidor... men plötsligt brister fördämningen och det är nu hon visar oss hela sin genialitet och underbara galenskap genom sin gränslösa fantasi och hantverksskicklighet. Nu är jag fast i hennes gothklor och älskar det. Som vi vet tar böcker slut och jag har möjligheten att lägga den ifrån mig när jag vill, om jag vill, och det bästa av allt; jag har en fortsättning, för av en händelse så beställde jag några böcker under förra månaden som passar väldigt väl in i Oates stämning och tematik, därför behöver jag inte få separationsångest och ångestfyllda kval som brukar följa med avslutet av en god bok.



Skriver gör jag som vanligt alltid när jag vill det minst, det är mitt sätt att motarbeta skuggor. Och vad den där koltrasten anbelangar, så är det naturligtvis dubbeltrasten som har kommit hem igen. Han kom ungefär vid samma tid förra året och spelade då i ensamt maj:t under en vecka, tills koltrastarna började invadera. Beklagar detta, dubbeltrasten, du ska få en skål med extra fågelfrön för misstaget!

Dubbeltrast - Turdus viscivorus