Idag, däremot, vaknade jag utsövd redan kl 8 och har på relativt kort tid lyckats göra sådant som tagit mig en vecka att utföra, hittills denna vår. Åtminstone känns det så. T och jag tog en cykeltur i solen till Röstånga för att handla ingredienser som saknades till kvällens gulasch, sedan drack vi kaffe på söderläget och så krattade jag gången genom skogen ren från löv och kvistar, tog upp resterade rötter från söderlägets rabatt och beslutade mig för att gräva upp några syrenskott och plantera där, men under arbetet under buskarna och med den tunga grepen tog plötsligt orken slut och jag kom då på att det var dags att börja med middagen, så då gick jag in och började med den. Ja, så hade tvätten blivit klar och hängdes upp - ute såklart! och därefter blev det dags att diska litet, så nu funderar jag på att gå ut till grepen och ge mig i kast med syrenerna igen, innan solen går ner. För en vet ju aldrig hur vädret blir imorron. Grytan puttrar och är färdig lagom tills jag är det med och sen kommer jag ta mig en välbehövd dusch. Puh!
Idag skrev Ann Heberlein något på sin wall som hon sedan plockade bort. Det handlade om att vara ensamstående och inte kunna tycka synd om sig, om att vara tvungen att stålsätta sig och utföra, oavsett hur trött eller sjuk en är. Jag gillade inlägget och trivdes med att så läsa något så hudlöst från en kvinna i offentligheten. Nu är inlägget borta. Jag tänker då inte censurera mig själv, möjligen redigera, men inte tysta mig själv. Det är andra så bra på redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar