dimmorna lättar

Caspar David Friedrich Morgennebel im Gebirge 1808

oändligt dimmigt låter som en motsägelse. Oändligt vackert är bättre. Idag gick jag bland molnen, nere i dalarna var det så disigt att fåglarna kunde leka kurragömma för rovfåglarna. Det var alldeles fullt av småfåglar idag, och jag fick även träffa på strömstararna igen. Jag valde att inte ta med kameran eftersom jag var rädd att förstöra den i fukten och ville gå helt ostörd. Kameran kan störa mig i tankearbetet, eftersom teknik och komposition då tar över de mer sammanhängande tankarna. Jag är inne i 1800-talet, utmanar mig själv att forcera tidsliga och könsliga barriärer, sådant gillar jag.

Inte en själ mötte jag, det enda som hördes var som sagt fåglarna och så drippet från trädkronorna, ner i lövtäcket under som nu är tjockt och dämpande. Forsen är full och glad, jag var rädd att inte kunna komma förbi spångarna mot Korsskär men oroade mig i onödan. Idag låg spångarna blanka och fläckade av gula löv och på branten upp mot Liakroken fick stövlarna bra fäste mot de blöta löven. Ovanför mig reste sig de massiva, blanka bergssidorna nu ohöljda, och nedanför fick jag se molnen bädda in ravinen, med hörseln gick det att utskilja Skärån och fågellivet i dimman. Jag log säkert hela vägen.

Några viktiga tankar tänktes, jag har nu skrivit ner dem, hjälpligt. Här hemma värmer jag mig vid kaminen, det knäpper ystert i plåten och veden ger ifrån sig små sprakande knaster. Ute lägger sig ljuset, det mörknar redan och vid femtiden är det dags att tända lamporna igen, men ännu räcker det gott med ett par stearinljus och en läslampa.

Avslutade boken igår, jag var litet trött på Stenbergs kallsinnighet mot slutet, ska jag erkänna. Nu minns jag varför jag har litet svårt för svenska författare... kanske särkilt den modernistiska skaran författare som litar på manlig minimalism och tar för givet att vi alla är införstådda. Den sortens fåfänga passar mig nog dåligt. Nu öppnar jag en ny, Eco har väl aldrig gjort mig besviken förr.

C.D Friedrich Frau vor untergehender Sonne 1818