Caspar David Friedrich Morgennebel im Gebirge 1808 |
Inte en själ mötte jag, det enda som hördes var som sagt fåglarna och så drippet från trädkronorna, ner i lövtäcket under som nu är tjockt och dämpande. Forsen är full och glad, jag var rädd att inte kunna komma förbi spångarna mot Korsskär men oroade mig i onödan. Idag låg spångarna blanka och fläckade av gula löv och på branten upp mot Liakroken fick stövlarna bra fäste mot de blöta löven. Ovanför mig reste sig de massiva, blanka bergssidorna nu ohöljda, och nedanför fick jag se molnen bädda in ravinen, med hörseln gick det att utskilja Skärån och fågellivet i dimman. Jag log säkert hela vägen.
Några viktiga tankar tänktes, jag har nu skrivit ner dem, hjälpligt. Här hemma värmer jag mig vid kaminen, det knäpper ystert i plåten och veden ger ifrån sig små sprakande knaster. Ute lägger sig ljuset, det mörknar redan och vid femtiden är det dags att tända lamporna igen, men ännu räcker det gott med ett par stearinljus och en läslampa.
Avslutade boken igår, jag var litet trött på Stenbergs kallsinnighet mot slutet, ska jag erkänna. Nu minns jag varför jag har litet svårt för svenska författare... kanske särkilt den modernistiska skaran författare som litar på manlig minimalism och tar för givet att vi alla är införstådda. Den sortens fåfänga passar mig nog dåligt. Nu öppnar jag en ny, Eco har väl aldrig gjort mig besviken förr.
C.D Friedrich Frau vor untergehender Sonne 1818 |
Vackert skriv.
SvaraRaderatack Magda, alltid lika vänlig :)
SvaraRadera