jag är nere. Tänker på all besvikelse som har kantat hösten, på de vuxna människor som har försummat sina uppgifter, tagit sitt egenintresse i första hand och som vägrat att granska sina förehavanden självkritiskt. I jämförelsen med tösens matteläxa i geometri slår mig likheten; en självsäker individ är inte att lita på, eftersom det just är i självsäkerheten som felmarginalen ökar. En självsäker expert är ingen expert, eftersom erfarenheten talar om att det är i felmarginalen man lär sig växa. Självkritik borde vara alla människors moder.
I mitt liv har det på senaste tiden funnits många självsäkra experter. Om dessa experter dessutom sitter i position att avgöra en annan persons framtid... Jag känner här att jag måste vara kryptisk, eftersom jag vet att jag blir läst av ögon som granskar mig, inte för att de vill mig väl eller är intresserade av mig som person, utan för att jag kunde skriva något komprometterande. Jag har möjligheten men censurerar mig själv, vilket går stick i stäv med vad syftet med min blogg har varit från början. Frihet, ni minns. Du som läser, vilket är ditt syfte med läsningen av min blogg? Varifrån fick du adressen? eftersom adressen läckte ut under domstolsförhandlingarna läses den även av ögon som begränsar min egen synvinkel. Myndigheter gör misstag, människor gör sådana, men i myndighetens täckmantel behöver personen varken inse felet eller rätta till det.
Jag har dessvärre fått bekräftat flera misstankar denna höst. Det svenska rättsväsendet är fullkomligt inriktat på försvar av den som är tilltalad och jag har fått en insikt i mekaniken i när uppenbart solklara fall läggs ner. Unga flickor som har blivit utsatta för övergrepp får leva resten av sina liv i vetskapen om att deras förövare (ofta är de flera) är fria. I ordet frihet ryms så mycket. Du som förövare är som icke frihetsberövad fri att resa, ta ett arbete, en utbildning, ett villkorligt straff och förflytta dig vart du vill, utan att myndigheterna ens behöver underrätta den som varit utsatt för dig. Är det rättvist?
Ingen vill känna sig övervakad, förminskad eller granskad. Allra minst om en inte har gjort något fel. Myndigheterna släpper sin omsorg om den förorättade när domen är förkunnad. Du får själv uppsöka den hjälp du anser dig ha råd med, såväl ekonomiskt som psykologiskt. Jag måste idag leva ett liv utan tilltro till människor, min erfarenhet har talat om för mig att det är farligt att lita på andra. Ett liv i skräck är ett ohyggligt straff.
Peek-A-Boo - Devo
I mitt liv har det på senaste tiden funnits många självsäkra experter. Om dessa experter dessutom sitter i position att avgöra en annan persons framtid... Jag känner här att jag måste vara kryptisk, eftersom jag vet att jag blir läst av ögon som granskar mig, inte för att de vill mig väl eller är intresserade av mig som person, utan för att jag kunde skriva något komprometterande. Jag har möjligheten men censurerar mig själv, vilket går stick i stäv med vad syftet med min blogg har varit från början. Frihet, ni minns. Du som läser, vilket är ditt syfte med läsningen av min blogg? Varifrån fick du adressen? eftersom adressen läckte ut under domstolsförhandlingarna läses den även av ögon som begränsar min egen synvinkel. Myndigheter gör misstag, människor gör sådana, men i myndighetens täckmantel behöver personen varken inse felet eller rätta till det.
Jag har dessvärre fått bekräftat flera misstankar denna höst. Det svenska rättsväsendet är fullkomligt inriktat på försvar av den som är tilltalad och jag har fått en insikt i mekaniken i när uppenbart solklara fall läggs ner. Unga flickor som har blivit utsatta för övergrepp får leva resten av sina liv i vetskapen om att deras förövare (ofta är de flera) är fria. I ordet frihet ryms så mycket. Du som förövare är som icke frihetsberövad fri att resa, ta ett arbete, en utbildning, ett villkorligt straff och förflytta dig vart du vill, utan att myndigheterna ens behöver underrätta den som varit utsatt för dig. Är det rättvist?
Ingen vill känna sig övervakad, förminskad eller granskad. Allra minst om en inte har gjort något fel. Myndigheterna släpper sin omsorg om den förorättade när domen är förkunnad. Du får själv uppsöka den hjälp du anser dig ha råd med, såväl ekonomiskt som psykologiskt. Jag måste idag leva ett liv utan tilltro till människor, min erfarenhet har talat om för mig att det är farligt att lita på andra. Ett liv i skräck är ett ohyggligt straff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar