Fredag

Jag älskar mina fredagar, de förlänger helgen och jag har allt framför mig. Sådär tänker jag varje gång, så när söndagen kommer längtar jag efter måndagen igen och till samtalen med kollegorna. Tiden är flyktig, hur många gånger jag har inte längtat efter något för att snart upptäcka att det som egentligen sker just nu är det enda som är värt att ta tillvara på - hur man nu gör det. Med fotots hjälp går det förstås i viss mån att behålla känslan, men med tiden suddas även den bort och minnet ersätts snart av de synliga detaljerna och tekniken. 

En känd manlig fotograf hävdade en gång att kvinnliga fotografer är bättre på att gestalta en flyktig känsla, eftersom den bristande tekniken blivit en styrka. För mig, som stämmer in på den nedlåtande kvinnobilden, är det förstås först en trevlig tanke men resonemanget faller när dagens teknik är så lättillgänglig och enkel att hantera. Vem som helst kan ta en bild och få omdömen, och alla med en mobilkamera i handen kan lära sig hantera tekniken och medvetet bortse från den för att skapa stämningar. Skillnaden mellan att vara bildskapare och fotograf ligger ändå fortfarande i hantverket. Du måste känna till reglerna för att kringgå dem, om du inte har nybörjartur och råkar lägga an en ton som passar förstås, men sådant avslöjar sig fort. Använder du dig av filter och vill sälja en produkt så kommer mottagaren att se det, du får enkelt en miljon likes men skrollas snart förbi för nästa kick. Instagram lever på vårt ständiga behov av förströelse, och det är inte många inlägg som får oss att vilja stanna kvar och tänka efter. Detta är mitt yrkesmässiga dilemma eftersom jag vill försöka få människor att läsa resonemang och samtidigt fånga uppmärksamheten med bilder som sticker ut genom att vara ärliga, med risken att vara tråkig, särskilt när omgivningarna är grå och ljuset platt som nu.

Finns något som en ärlig bild idag, blir inte även en icke-säljande bild en säljare i ett forum som Instagram. Dagens dilemma, men nu är det Fredag, vad jag älskar den dagen...