När jag från min lilla lya kunde se hur enorma statliga tillskott av kapital (och senare även grundlösa lån som bara kan genereras genom sedelpressning) gick till näringar som egentligen redan gick bra och kanske t.o.m nått sin peak, tyckte jag mig se en parallell till historisk tid. Hos Piketty fann jag därför en tänkare som tänkte liksom jag, att krångliga teorier kring enkla ting ofta handlar om att man har något att vinna på det. Sedan dess har jag kikat litet på Ekonomibyrån, för att se hur man talar om pengar inifrån den ekonomiska sfären, och blivit ännu mer övertygad. Coronabubblan är vår tids största omfördelning av kapital, och den utvecklingen går bokstavligen med blixtens hastighet eftersom vi kan tala om en digital lavin, för att använda ytterligare en metafor.
När pandemin slagit sina klor i oss och blivit medialt förstasidesstoff är det lätt att missa den stora bilden. Krig, svältkatastrofer, naturkatastrofer, klimatet... stora globala frågor har fullständigt satts på vänt (jo, det pratas en hel del, men vad görs?) och vi matas med saker som för ett år sedan bara hade skakats på huvuden åt. Och när vi ska återgå till att prata ekonomi och ställer oss frågan vilket slags samhälle vi vill ha, står det klart för mig. Vi behöver en kartläggning av vem som äger vad, och inse att skatteinformation är nödvändig för att undvika skatteflykt. En global förmögenhetsskatt är en nyttig utopi, och fullt görbar. Pikettys slutreplik är att politisk handling är nödvändig för att hindra ökad ekonomisk ojämlikhet, och att det är upp till oss. Ja, vem är det som skapar tillfällen för ökad ojämlikhet egentligen? Tänk på det nästa gång du går till valurnorna. Det behöver inte vara så mycket svårare än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar