 |
| squirrel-voguing |
Äntligen en riktig februarivinter med köldbett i kinder, solvarm rygg och gnissel under skosulor. En dag som denna är det riktigt skönt att arbeta hemifrån, och jag eldar och tar små pauser om vartannat. När arbetspasset är färdigt och jag har skrivit gårdagens protokoll och mail går jag ut, det är visserligen gråväder ännu men horisonten lovar annat. Jag hinner precis till ån när första solstrålen kikar fram, plötsligt bryts stillheten och luften fylls av trumpetande sångsvanar och varenda buske lever upp. Jag har aldrig sett så många gärdsmygar eller stjärtmesar förut, eller rödhakar heller för den delen, och över hela härligheten svävar vakande vråkar och leksugna korpar med sinnena skärpta. En liten bris får vassen att prassla till och eklöven rasslar milt från buskagen och kronorna. Med ljuset kommer nya saker fram. Avståndet djupnar och definieras, ljusdagrarna leker med bakgrunder och ytor. Raden av alar målar långa och djupblå slagskuggor på snön. På gölen har någon skottat fram en liten ruta, frukostens lätta snöfall har lindat in de grunda vallarna så att de ser ut som marsipan och bastun har förvandlats till muminhuset. Där jag går syns även andra spår, men de är täckta och räknas inte mer.
 |
| Estland, sett från gölen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar