Rosenmontag

Man kan välja att kalla det för otur när saker händer som inte borde ske. Dessutom tycks det som om missöden kommer i kluster och det är då man skall påminna sig om farmors ord, att så länge ingen bryter ett ben eller värre är ingen fara skedd. Motgångar sker många gånger på grund av trötthet eller okoncentration, och ofta i kombination, det vet man egentligen. Och hur lätt är det då inte att bli nostalgisk och tycka att det vore trevligt att ha någon att ynka sig för, som tröstar med en kram och några välriktade ord, hämtar te och bäddar om och masserar rygg och viskar något rart och som får dig att skratta åt alltsamman. Jo visst, men samtidigt är det också väldigt skönt att slippa höra bannor och suckar och riktade anklagelser och gliringar på grund av samma löjliga misstag. För så kan relationer också arta sig, och urarta. Tänk, att för inte så längesedan var den ena parten tvungen att hänga på och stå ut med mobbing och ännu värre ting för att inte tvingas att bli ställd på gatan. Och ovanpå allt, det kulturella lager som såg till att du dessutom måste skämmas för att du lämnat ditt huskors. Det var minsann inte så längesedan, rester av sådana kulturella tankespillror ligger fortfarande och pyr in i min egen generation. Skillnaden är ändå enorm, vi har en valmöjlighet idag och en frihet som många förr inte hade, eller tog sig.

Det är en prövningens tid vi lever i, coronatiden. Antingen vi känner det som att vi lever som kapucinermunkar eller ihop med ett huskors, och det tycks som om vi inte hade något val, är det bra att påminna sig om att det kan vara så mycket värre. Snart kommer jag att skratta åt missödena som hänt under veckan. Dessutom är det ju faktiskt karnevalsvecka. 

Veckans bästa: Befinner du dig i ett hål - sluta gräv. 

 

 Jag läser: Charles Darwin - The Descent Of Man

 

 

Jag förstår vad du tänkte, vad du ville, när du lärde mig

att älska världen och gjorde det omöjligt

att vända mig bort, att någonsin stänga den ute igen - 

för den är överallt. När jag sluter ögonen -

fågelsång, tidig vår och syrendoft, sommarrosornas doft. 

Som du vill ta ifrån mig: varenda blomma, varenda band till jorden -

men varför skulle du skada mig? Varför någonsin önska mig

övergiven om du inte vill svälta mig på hopp

så att inget till sist återstod

åt mig och jag istället måste tro

att du var det enda som återstod mig.

 - Louise Glück -