Cygnus

 Göteborgs filmfestival pågår nu och jag löste en 24-timmarsbiljett igår. Även om jag inte är bänkad under alla timmar, så har jag hunnit se fyra filmer. Pleasure av Ninja Thyberg var jag ju tvungen att se efter allt ståhej och ja, den är överraskande bra. Dating Amber av David Freyne var en söt-trevlig film från Irland, Mama av Li Dongmei en vackert vemodig film från Kina, och så Digger slutligen, en grekisk/fransk film av Giorgis Grigorakis. Grekerna övertygar ofta till såväl innehåll som foto, och denna är inget undantag. Utöver att jag blir så fruktansvärt sugen på att resa till Nordöstra Grekland för att se Fraktóskogen, så eldar berättelsen på mitt redan fullastade konto av stad-landkonflikter. Jag tänker inte berätta mer, utan av hänsyn låter jag er se den själv, för det ska ni. 

 

Under dagtid har jag mest varit och kollat in ån som bitvis börjar frysa igen. Den stränga kylan har ställt till det för djuren, och igår möttes jag av en medtagen svanunge som hade fryst fast i isen invid vasskanten. Jag kände mig rådvill och försökte få tag på en vän, men förstod snart att det var lönlöst eftersom tiden var knapp och täckningen dålig, och hann tänka på olika scenarier, att döda den var förstås helt uteslutet. Svanen väste i panik och var mycket stressad, och nu måste jag vara både varsam och snabb. Den ena vingen satt fast med vingpennorna i isen och bukfjädrarna var toviga och frusna, och det ena benet var fastlåst, det gick dock inte att avgöra hur det var ställt med det andra. Med en grov gren slog och bände jag loss isen så nära kroppen jag vågade utan att riskera att skada något och slutligen orkade den faktiskt sparka och flaxa sig fri. När jag stod kvar och såg den flyta med strömmen, och på hur den kämpade med den ena vingen som var stel och oduglig av isen, var det en bedrövlig syn att skåda. På något vis lyckades den ändå ta sig upp på isen på den motstående skuggsidan. Nu kunde jag inte göra så mycket mer åt situationen utan blev tvungen att vandra hem för att torka stöveln som hade vattenfyllts och värma mig. Måtte inte svanen frysa fast där också. I morse var jag förbi platsen, vattennivåerna hade stigit under natten och isen hade blivit rutten under vattenspegeln och ytan bar inte längre. Platsen där svanen hade suttit fast låg en bit ut från stranden nu och på motstående sida fanns det inga synliga iskanter mer, och därför kunde jag inte se några spår efter den. Jag hoppas ändå att det gick bra... 

I övrigt var det en fin helg med mycket rovfågel, och nu hörs både ugglor och hackspettars kontaktläten sporadiskt genom skog och mark. Under veckan som kommer blir det litet mildare, men kylan håller oss i ett stadigt grepp.