En cykeltur i regnet, till Odensjön som idag var befolkad av fler som ville uppleva något. Några barn badade från bryggan, andra satt i smågrupper och pratade, några fikade. En vit gräsand fångade några personers uppmärksamhet, kanske det bara var jag som såg när en tornfalk fångade en av de kretsande fladdermössen mitt över sjön. Symboliken vilar tung över platsen och jag trodde kanske att jag skulle få vara ensam, saker man gör för att glömma. Fick en trevlig pratstund med en äldre man och hans kvinna från Moskva, vi pratade om miljö och kapitalism, elsäkerhet, och det ovissa, sådant som får en att välja livet. Resor och drömmar, minnen, och framtiden. Vi kom överens om att den kommer.
Handlade yoghurt i affären, och när jag kommit hem igen stängde jag om hönsens lilla hus som doftar tryggt och sött av färsk halm. Nu sitter jag med kvällens musik till boken som jag försöker djuptolka. Det som först kändes vettigt blev plötsligt rätt meningslöst. Jag saknar någon att prata med, saknar att vara den som räknas, saknar de viktiga sammanhangen. I varje bäck ser jag min mormor, i varje glänta min pappa, morfar finns i vissa dofter och i konsten, de finns alltid med mig, men minnena bleknar. När pandemin är över reser jag till Düsseldorf. Saker man gör för att minnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar