Halva veckan är över och nu tar jag ledigt från lönearbetet. Här i Skåne har coronarestriktionerna tagit fart, och omkring oss stänger friluftsaktiviteter och kontor sina sociala dörrar. Min kommun håller öppet i badhuset för max 50 besökare, så att sådana som jag ännu kan tvaga sig. Det gäller att ta tillvara på de små glädjeämnena. Under gårdagens virtuella möten fick jag höra ytterligare en god nyhet, och plötsligt är boendet tryggat från expropriering. Efteråt gick jag ut i den gula omgivningen och firade och njöt av att bara kunna göra så. Stora och små nyheter som dessa är viktiga för boendet och livet, särskilt för oss som vanligen inte märks i statistik eller prioritet. Livet kan gå vidare.
Jag håller på att skissa på en text om NPM baserad på Jonna Bornemarks senaste bok. Hon och jag har kommit fram till väldigt likartade slutsatser, men där jag saknar nycklar för att göra mig förstådd och svamlar i jämförelse med de som har NPM att förlita sig på, är hon både stringent och konsekvent. Jag är så glad över att hon har fått ett sådan medial uppmärksamhet, det är både hon och det hon arbetar för värd. Viktigare än så blir det inte. Men nu tar jag ledigt och går ut i min och de sjungande rödhakarnas och gärdsmygarnas omgivning.
Jag läser nu: Jonna Bornemark - Horisonten finns alltid kvar. Om det bortglömda omdömet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar