fredag 23 oktober 2020

deltid

 

Teun Hocks

Tre ovanligt intensiva arbetsdagar är över. Förra året tog det mig lika många dagar att varva ner, nu bara hälften så lång tid. Impulsen att jobba bort oron sitter i ryggmärgen och kräver kadaverdisciplin och självinsikt. Jag gör en sak i taget, sådant som tillhör dagsrutinen, som eldar, skriver, läser artiklar, lyssnar på radio. När huset har värmts upp, och efter en lång frukost, går jag ut. Fixar med veden, ordnar hos hönsen, går ut i skogen och plockar svamp, tar cykeln om vädret tillåter. Inget kravfyllt, bara sådant som jag känner för och som vädret tillåter. Saker får ta tid.

Om det är utbrändheten eller åldern som har gjort att jag har väldigt svårt att ta mig för sådant som känns kravfyllt, det vet jag inte. Det bara är så. Hjärnan stänger ner vid order som inte känns lustfyllda, och då är det bra att ha fått rutin på hemarbetet åtminstone. Det tog mig en vecka innan jag slutligen ringde tandläkaren, och lika lång tid innan jag fick ordnat med den nya hustaxeringen. Sådant som jag tycker är tråkigt tar tid att ladda upp inför, men jag blir alltid lika nöjd när det är färdigt. Jag är väl litet som en gammal häst. Eller en fisk. Efter ungefär tjugo längder har jag blivit av med alla grå tankar, därefter flyter jag fram i en meditativ bubbla av klart vatten, längdräkning, ljusglimtar och rytmiska andetag. Trötta dagar räcker det att dyka ner i det friska vattnet för att jag ska kvickna till. Vatten är livet. Och nu kom höstregnet, vad jag älskar det. 

Allman Brothers Band - Soulshine

Daniel Norgren - Lonely Girl

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar