Jag söker efter djup. Det finns där, bakom allt. Bakom uttryck som jag har ingen åsikt, jag vet inte, eller strunta i det, finns en värld av outnyttjade resurser, men även en dold agenda. Jag söker efter mening, den som står mellan raderna och kolumnerna, den som vittnar om en annan verklighet bakom förändringen, den som påverkar. När jag söker efter mening går jag in i mitt minne och rannsakar mina gränser. Är jag en konspirationsteoretiker? När minnet felar, och kunskapen begränsas till det jag finner i filterbubblan, då ja. Där ligger risken.
Att ständigt leta efter mening är att alltid ställas utanför gemenskaper. För risken är, att det som talas däri handlar om samhörighet, och samhörighet ställer krav. Jag söker efter mening bland verk som har glömts bort, är för svåra, för tunga, alldeles för mörka. Gemenskapen söker efter kickar. Ibland önskar jag att jag var annorlunda. När personliga erfarenheter avgör livsval och konsekvensanalyser kan livsuppfattningen bli ett Moment 22, för ju mer skadad jag är dess värre blir slutscenariot. Det gäller att ta sig själv i kragen, och inte se sig så allvarligt an. För vem är jag i det stora, hela.
Människan har långsamt utvecklats till en fredlig varelse, fram tills nyligen har det sexuella urvalet successivt och framgångsrikt handlat om att främja vänlighet och samförstånd, och vreden har efter tiotusentals år av framgångsrika allianser sorterats bort i genetikens sopkorg. Det talas om en våldsepidemi idag, och särskilt i förhållande till virtuella reaktioner. Men jämfört med tidigare tidsåldrar är vi fortfarande ljusår från den aggressivitet som har präglat tider utan samarbetande civilisationer. Vetenskapen har fört oss samman, låt oss värna om den gemenskapen.
Jag tar ett djupt andetag. Och dyker. Igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar