torpare

 Ibland sitter hon under en al och tittar på vattendraget, ibland är det under en ek med utsikt över hagmarken. Hon tar cykeln till ställen hon vet att hon får behålla för sig själv, ändå delar hon med sig av bilderna. Är det för att få uppmärksamhet, tänker hon. Kanske det, eller så är det för att roa. Någon kanske får en idé, man måste ju försöka rycka upp sig. Ibland händer det att hon tröttnar på låtsaslivet och kryper upp och kurar ihop sig till en liten boll, men slår ganska snart undan gnället och går ut och gör saker. Det är sådan tur att hon har sin trädgård, det tänker hon ofta. Veden, de små odlingarna, hönsen och katterna, hon är inte utan sysslor. Undrar hur det var för hundra år sedan, när livet inte jämfördes med andra på Instagram och dagsarbetet gjordes under ljustimmarna. Det stickades nog en hel del, och skrevs både brev och böcker. Hantverket är inte vad det varit.

Ibland blir det litet ensamt på torpet, men hon är aldrig rädd. Det är tryggt och varmt, och torrt. För lika längesedan som den där stormfällda granen hon räknat årsringarna på planterades, 95 år, hade torpet varit ett kallt och eländigt ställe. Hon slösar med veden, det är ett bedrövligt slöseri, hon vet det, men nödvändigt för att hålla humöret uppe. Värme gör gott för livsandarna och det håller katterna med om.

Tiden, vad är det egentligen utöver en relativ teori. Rummet är i alla fall krökt.

Branches - Midlake

Rats in Ruin - All Them Witches