Det är gott att leva nu. Vardagsmorgonen inleds med en kort liten genomgång
av trädgården med tekoppen i hand, alla trastarna är med och en mindre
hackspett födosöker febrilt på en murken alstam som har knäckts i vinter
och nu ligger i bäcken. Där ska den få ligga och samla på sig allehanda
gotter åt småfåglarne, det är skönt att slippa vara pedant.
Efter
några loja tag på datorn (det blev för mycket arbete igår) och en ordentlig värme i brasan går jag ut och
går. En ny runda som tar mellan 1 - 2,5 timmar beroende på vad jag önskar,
och vad som sker. Alla dammarna besöks, och nya kullen med tibasten och
den gamla torpruinen överraskar alltid med något kul. Ibland ser jag
räven, det är en ovanligt prydlig en, med vackert yvig svans. Idag satt
en blankpälsad ekorre fem meter framför mig, och då den upptäckte mig
hoppade den tafatt upp i en vek liten ek, men bytte snart och under argt
tjatter till en grov och gammal dito. Det är som om djuren här inte är
vana vid hot, eller så är det våren.
Om morgonen kan gransångaren sitta
med sin lilla nätta kropp alldeles framför mig, sjungande och
dinglande i en mjuk björkkvist, och trädkryparens diskreta sång inne i alkärrets trassliga buskage röjer att
den sitter på björken precis intill. Här
vilar trädstammarna huller om buller och det doftar friskt och lätt, så
som jag tänker att skogssnäppan vill ha det. Jag hinner inte ens
tänka tanken klar förrän sången lyfter över mig. Idag är de två som
senare dyker upp ute på den större dammen. Jag vandrar runt och
undrar ett tag vart krickorna tagit vägen, men ser dem snart. De har
tillfälligtvis bytt vatten, och när de lyfter för att återvända kan jag
räkna dem till tio. Nu hörs hanarna, och jag sitter en stund på andra
sidan och betraktar allt som sker över den helt stilla
vattenspegeln. Gråhägern, ormvråken, duvorna och gräsänderna är här,
liksom knipparet och alla små sjungande, letande, lekande, och för mig
helt livsavgörande fåglar som sjunger, sjunger, sjunger.
Jag läser I Brokiga Blads Vatten, av Torgny Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar