von Oben

Sedan ett litet intelligent virus utgöts över människorna har de tvingats inse hur viktiga de kroppsliga mötena är. Nu tar de, med ett par tragiska undantag, varandra på blodigt allvar igen och ser varandra som oumbärliga och viktiga. De uråldriga och medfödda sociala rotsystemen har återupptäckts efter en lång tids träda i steril jord. 

Orden oroa dig inte, lita på mig, jag vet hur det känns förstärks med en blick som bekräftar att det är allvarligt menat. Tillsammans utgör de undergörande livsgnistor som får dem att plötsligt brista ut i sång, skriva en poetisk rad, eller tänka goda tankar. De medfödda sociala förmågorna delar människosläktet med alla kolbaserade livsorganismer. Skillnaden mellan ett träd och en människas behov av samverkan är obefintlig, differensen är kosmetisk och yttrar sig antingen genom hybris eller tålamod. 

Först när alla kan relatera till varandras smärta, och när de ser varandra i ljuset av den vackra bräcklighet och skörhet som kallas liv igen, har medicinen gjort sin verkan.

 

"One does not ask of one who suffers: What is your country and what is your religion? One merely says: You suffer, that is enough for me. You belong to me and I shall help you."

Louis Pasteur   

              

Vetenskapens Värld om trädens superkrafter

Jag läser Utopia för realister, av Rutger Bregman 

17 Globala mål för hållbar utveckling som jag inte får att gå ihop...