ett grässtrå i örat

 Chimpansen Julie var inte först, inte heller de potatistvättande makakerna. Att härmas är ett sätt att bonda och att knyta an, härmning etablerar grupper. Fågelsången härmar både inom den egna arten som utanför, dialektala skillnader och traditionella avarter finns hos alla grupplevande organismer och är viktigt för gruppkänslan och individen. En rap på ett ställe blir fel, men rätt på ett annat, att skvallra anses okej som socialt straff i Sverige men inte på andra håll där man kanske väljer handgemäng eller uteslutning istället. Kanske det är därför jag ofta känner mig osvensk, artikeln om skvaller fick jag tvinga mig att läsa, och Strindbergs bråkstakerier intresserar mig inte heller, då tar min hjärna en skön konstpaus. Annat är det under naturskildringarna, då vaknar jag till liv och spetsar upplevelsecentra, noterar sidan eller kopierar en rad. 

Vid studier av bananflugors val av partners kunde spanska spanare se att flertalet väljer ett beteende som var det första de såg. Härmning, menar de, är ett sätt att etablera traditioner som sedan blir kultur och detta förfarande skulle vara anledningen till att människosläktet varit så framgångsrikt. Ur ett antropocentriskt perspektiv kanske, men ur en ekologisk vinkel är vi människor väl ändå en katastrof, tänker jag... Det är kul att betrakta hur trender etableras, för liksom Darwins teori om det sexuella urvalet handlar det mindre om vem som startar än om vem det är som apar efter. Skönhetsupplevelser är dock individuella, både på ett mänskligt och på ett samhälleligt plan, och därför är de omöjliga att förutse. Den friheten tar vi oss, och valfriheten är vår biljett in i paradiset, om man får travestera Kierkegaard litet slarvigt.

Boken jag läser nu handlar om den existentiella psykoanalysen, vilket väckte mitt intresse eftersom den ställer diagnos inte bara på enskilda människor, utan även på hela samhället. I linje med existentiell filosofi, som går tillbaka till människans villkor och ser individen som en produkt eller konsekvens av sin samtid, aktar sig existentiell psykoanalys för att bli alltför intellektualiserad. Nietzsche och Kierkegaard angrep båda det blotta förnuftet i sin ofruktbara, fragmenterade och rationalistiska form - men behöll förnuftet genom att se konsekvensen av sitt eget tänkande. Båda kunde se sig själv på samma gång inifrån, som utifrån, och hävdade att såväl objektivitet som subjektivitet måste råda vid en diagnostisering. Sokrates såg också tendenser i samtiden till att vända människan till ett instrument, och dessa protoexistentialister insåg att det allvarligaste hotet var att förnuftet skulle förena sig med tekniken och beröva individen vitalitet och beslutsförmåga. Både Kierkegaard och Nietzsche förutsade, att förnuftet skulle komma att reduceras till ett nytt slags teknik.

Kierkegaard visade tidigt vägen till relativitetsteorin genom att öppna upp relationen mellan människa - naturfenomen. Han menade att en människa som är engagerad i att studera naturfenomenen står i ett speciellt och betydelsefullt förhållande till det objekt hon studerar och måste göra sig till en del av ekvationen. Enligt existentiell filosofi och tanke måste det tas hänsyn till både objekt och subjekt för att söka sanningen. Detta skall ses i ljuset av den inom västerländsk tradition vanligast förekommande Kopernikanska principen, som menar att det krävs [ett objektivt, tekniskt] avstånd för att se sanningen. I praktiken innebär det att du blir en bättre expert om du tar avstånd från det du bedömer, vilket är en mycket märklig ekvation - men lönsam, eftersom du då får stöd för att digitalisera diagnoserna och spara in på expertisen. 

Rollo May tar Kierkegaards (och senare Sartres) grundtes om att existensen föregår essensen till hjälp och skriver, att för att lära känna och känna till, måste kunskapen om det du studerar underordnas existensen. Med andra ord; för att förstå något, eller någon, måste du först ha en viss beredskap att älska det som skall förstås, på så vis når du kunskap både som subjekt och objekt. Att djup kunskap kräver passion, det vet alla som har studerat någon gång. Det ligger enligt May en gammal mystik bakom ordet känna och känna till, som har avfärdats av den moderne västerlänningen. Vi har lärt oss att ting som är abstraherade i termer och siffror är mer sanna än verkligheten vi förnimmer (känner). Den abstrakta åtskillnaden mellan varat och blivandet gjordes aldrig inom österländsk Zenbuddhism, och står därmed väldigt nära existentialismen och finns hos den unge Kirkegaards begrepp den enskilde. 

Att förhålla sig existentiellt handlar om att ge det inre livet upprättelse, eftersom du är en viktig del av din existens. Varför någon stoppar ett grässtrå i örat, eller klär sig efter humör eller personlighet, för att någon annan gjort det går inte att förklara med abstrakta termer och manualiserad teknik. Känslan är unik och kräver unik kemi och kärlek för att kunna förstå sig på och känna till.

Truls Mörck - Do we still have Love left?

The Machine - Moons of Neptune