Så många som aldrig har upplevt kärlek, det är inte underligt att världen ser ut som den gör. Tänk på jämlikheten som är som en andra hud, den ordlösa humorn, och värmen i en enda blick. O ja, den där sängkammarblicken. Vi minns den i detalj. Den sitter fast likt ett svartvitt fotografi i ett gammalt ärvt familjealbum.
Kärleken är en vakuumpump... jadå.
Kärleken är en malström. åh ja.
Kärlek är som stranden, som sanden som tar emot, gång, på gång, på gång, på gång... gungeligung, gungeligung, gungeligung, gungeligung, gungelingelung, pling-plung!
Kärlek är inte banal, men alldaglig som klipporna som sakta mals ner och blir till havets salt. Kärleken är som vitmossan när den är fuktig, och som en tempurmadrass. Maximal komfort och avkoppling.
Kärlek kan vara alldeles tyst, och helt makalös, bottenlös. Kärlek lämnar inga fläckar eller spår, men ändå det vi aldrig, någonsin glömmer. Kärlek tar inte slut, inte så länge vi minns våra mödrar, mormödrar, mormödrars mödrars mödrars, mödrar.
Vet du att arbetsmyrors hjärnor ökar och minskar med ansvaret. Nu vet du. Can't be unseen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar